Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
turen. Blek stod besättningen på däck, isberget rörde
sig icke, och skeppet, som nyss hotat att kantra, fick
åter sitt babord ner i vattnet och styrde fram mellan
isklipporna. Det gick med en fart af sex knop i
timmen, och ändå rapporterade ständigt islotsen genom
guttaperkaröret, hvarmed han stod i förbindelse med
vakthafvande officeren: “Bara is.“
Officeren gick själf upp i utkiken, och framför
skeppet syntes endast en smal strimma öppet vatten, eljest
så långt ögat kunde skönja endast ogenomtränglig is.
Chefen och de andra officerarna togo äfven i
ögonsikte det märkvärdiga fenomenet, att skeppet timme
efter timme med förlig vind och alla segel uppe gick
fram i den smala rännan.
Men åter ropade islotsen något. Denna gång såg han
svår is förut.“ Vägen var alltså stängd, och
ögonblickligen stod hvarje man på sin plats. .
Kaptenen, som själf öfvertygat sig om isens
ställning, gaf befallning att taga in seglen, men tågen voro
knappast lösgjorda, förrän det från utkiken ljöd: ““Rum
sjö.“
Tågen fastgjordes, och skeppet gled genom en
öppning så smal, att sidorna skrapade mot ismuren. Det
fortgick så en halftimme på den väg Försynen öppnat
för dem.
Då steg islotsen utan tillåtelse ned. Han kunde icke
längre uthärda att vara där uppe. Det gick aldrig rätt
,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
