Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Besättningen stod i grupper vid sitt infrusna skepp,
flera med spadar i händerna. De hade kastat undan de
värsta drifvorna och läto nu blicken fara öfver isfältet.
Harald gick fram till missionären och gjorde honom
några frågor. Kapten M’Clure stod i närheten och
talade med en officer om deras aftåg och Investigators
förtviflade belägenhet.
Missionärer gick till honom och räckte honom en
pälskappa.
Han tackade, sägande: “Min vän, om ni skulle
komma lyckligt hem, men aldrig mera få höra talas om
kapten M’Clure och hans folk, så sluter ni nog däraf, att
jag icke mera tillhör de lefvandes antal, utan att döden
har befriat mig från alla mödor och bekymmer.
Hvarhelst mitt obegrafna lik då ligger, kan ni vara förvissad,
att det är insvept i denna kappa, men ni skall ock vara
försäkrad om att Frälsaren varit min enda förtröstan,
och att jag dött i det hoppet att på den yttersta dagen
åter uppväckas af honom.“
Under det befälet talades vid, hade ett par af
besättningen upptäckt en liten svart punkt, som rörde sig
nere vid horisonten. De hade stigit upp på en drifva
för att riktigt kunna öfvertyga sig om att det ej var en
synvilla, och nu kom först den ene matrosen
springande fram till kaptenen och omtalade sin upptäckt och
sedan ’den andre, hvilken ropade högt:
“Det är en människa, och han kör en släde.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
