Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Kunde det vara en eskimå? Hoppet lifvades, ty
därifrån han kom, dit kunde de andra framtränga. På
tjuguen månader hade Investigators män ej sett ett nytt
ansikte, så hvem helst främlingen än var, nog skulle
han bli väl mottagen.
Kaptenen skyndade att före de andra få välkomna sin
gäst.
På afstånd syntes en liten, smärt gestalt ila emot
dem. Mot snön var han svart som natten, men mycket
liflig. Han gick bredvid släden och :fick i drifvorna
själf köra på, så att hundarna skulle orka att draga
lasset.
M’Clure stannade. Hans häpnad kände inga
gränser, och det dröjde en stund, innan han kunde säga
“något. Då sporde han mannen, som nu hunnit fram
till honom, om han vore en människa eller en synvilla.
“Jag är Pym, löjtnant på hennes majestäts skepp
Resolute, fördt af kapten Kallet och liggande i
Winterharbour“, svarade med hög röst den lille, af rök
nedsvärtade mannen och gjorde militärisk honnör.
Därefter gaf han kapten M Clure ett så kraftigt
handslag, att det ej var tvifvel mer, hvarken för honom
eller för de andra, att det var en människa af kött och
blod.
Omedelbart därefter fördes han ombord, där
mottagandet var så jublande, att det trängde ner till de sjuka,
som lämnade sina kojor och kommo upp på däck, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
