Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
grupper, och där, i stället för isregionens dåsiga,
klumpiga djur, vacker boskap betade på de bördiga ängarna.
De sågo sig omkring på den breda floden, och den
ene gjorde den andre uppmärksam på hur här utan
ishinder stora och små ångbåtar korsade hvarandra.
Allt, hvarefter de trötta seglarna så länge väntat,
omgaf dem nu i fullaste mått. Det var nästan för mycket,
och de som så länge varit vana vid den djupa
ensligheten och tystnaden kände sig ock så öfverväldigade af
alla dessa berusande intryck, att de förlorade
besinningen. De blefvo som barn, och några gräto, medan
andra gåfvo luft åt en ohejdad munterhet.
Så snart det blef bekant, hvilken besättning North
Star hade ombord, kom folk från alla håll för att hälsa
på sina modiga landsmän. l
Kort därpå infunno sig äfven officerarnas och
matrosernas anhöriga. Återseendets glädje kan knappast
beskrifvas, än mindre deras smärta, som, när de hoppades
få mottaga en älskad far, make eller son, i stället fingo
höra, att hans graf bäddats uppe i snöregionen.
Förgäfves spanade Harald efter något kärt ansikte.
Mången skakade nog rätt hjärtligt hans hand och bad
honom åter vara välkommen till gamla England, men
han kände ingen personligen.
Hans hjärta svällde af sorg, tårarna runno, och
glädjen förvandlades i oro öfver allt hvad som i hans
fjärran land kunnat hända under den långa tid han ej
hört något därifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
