Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Tyst och under tårar omfamnade Harald sin käre
lärare och skyndade sedan upp på däck, där Bryant
väntade honom. .
Bådas kläder, liksom besättningens i allmänhet, voro
utnötta och på allt sätt bristfälliga. De gjorde därför
icke intryck af gentlemen, när de tillsammans stego
in i en stor butik, där det dock icke dröjde länge, förrän
de från topp till tå blifvit förvandlade.
“Nu ser ni verkligen ut som en sprätt“, sade Bryant
och betraktade belåtet sin vän, “nktlgt fin. Skall det
nu bära i väg till kaptenen?“
((Jaha.,,
De gingo genom de långa gatorna, ännu yra i
hufvudet af detta ständiga brus af röster, detta vimmel af
vagnar och fotgängare, som aldrig tog ett slut.
Ändtligen voro de vid det hus, där kapten M’Clure
bodde hos sin vän kapten Kellet.
Den förre mottog Harald med den enkla hjärtlighet,.
som var för honom egen, och tackade honom med några
få, men oförgätliga ord för deras långa samvaro.
“Det gör mig ondt“, sade han bland annat, “att ni
redan lämnar oss; men glöm inte, om ni behöfver det,
att ni i mig har en vän, som vill göra allt för att främja
er lycka. Ni liksom jag skall helt visst ofta skicka en
vänlig tanke till vår gamla, kära Investigator, som nu
ligger ensam och öfvergifven uppe i “Guds
barmhärtighets bukt ; och båda skola vi ofta tacka den som
räd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
