Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
“Ni kan sen tala vidare om edra gemensamma
bekanta, men kom nu, Lindahl, de vänta på er.“
Bryant gick förut och öppnade dörren till det lilla
“trefliga förmaket, där Harald med glad öfverraskning
såg flera af sina kamrater på Investigator. +De hade
samlats här för att med honom tillbringa den sista
kvällen på Englands jord.
Det blef en skön afton. De män, hvilka under fem
år med hvarandra delat fruktansvärda faror, som
tillsammans frusit, svultit och lidit, erkände här
gemensamt Guds underbara hjälp och prisade hans namn.
Och under det de tackade Gud för allt, påminde de
hvarandra om den och den händelsen. Glädje och
smärta växlade på deras väderbitna, utmärglade
ansikten, hvilka allt för tydligt buro spår efter att helt nyss
ha skådat döden i hvitögat.
Så sutto de samspråkande till långt på kvällen, men
slutligen tog Bryant ner bibeln och läste ett kapitel.
Gemensamt sjöngo de en psalm, som missionären ofta
i stormiga kvällar sjungit till sin gitarr. De gamle
sjömännen skämdes ej öfver de tårar, som därvid
rullade utför deras fårade kinder.
Efter sången vandrade allesammans i
midnattsstunden bort till Themsen.
Harald och hans kamrater växlade kraftiga
handglag. Han sprang ner i båten. Årornas plaskande lät
som en vemodig afskedssuck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
