Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
“Ack nej, säg Serena“, bad hon vänligt, vi äro ju
gamla lekkamrater, släktingar till och med. Din mor
och min far voro kusiner.“
Serena drog sig åter litet tillbaka. En äldre dam hade
tappat sin handväska, och hon hjälpte henne att söka
efter den.
Under tiden berättade Elin, att Serenas far dött på
våren, “och som hon hört, att doktorn sagt, att ett tyskt
bad skulle göra mig godt, så skref hon“, fortfor Elin,
“och föreslog, att jag skulle följa med henne till
Wiesbaden. Hon påstod, att det skulle vara så nyttigt för
henne att komma dit, men utan sällskap ville hon icke
resa. Det var ju rysligt snällt, ty pappa hade aldrig
kunnat få ihop så mycket penningar, att jag någonsin
kunnat komma ut, helst som jag ej kunnat reda mig
- på egen hand. Så följde jag då med, och efter kuren ha
vi rest litet omkring i Tyskland, ty som du ser är jag,
tack vare Serena, nu mycket bättre.“ .
“Du glömmer vår gode doktor.“
Det är den gråhårige herrn, som står där borta“,
sade Serena vänd till Harald och visade på deras tyske
reskamrat. ““Han tänker se sig om litet i Sverige och
har hela tiden varit så vänlig emot oss.“
“8å, var det. Elins läkare, som lämnade henne i mitt
beskydd! Förlåt mig, mina damer, jag kommer strax
igen.“
Efter att ha yttrat dessa ord gick Harald fram till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
