Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
Stockholm och där under hans ledning fick fortsätta
sina studier?“
Det vet jag visst inte. Du skall tänka, lilla Elin, att
jag på fem år inte hört ett ord hemifrån. Du förstår
inte, hvad det vill säga.“
Inte. Det kan du tro, tills du får se mamma.
Hennes hvita hår skola visa dig, hvad det är att ha en son
och ej på fem år kunna få veta, om han är lefvande
eller död.
“Jag trodde alltid, att du skulle komma igen. Ofta
tyckte jag mig i drömmen höra, att Gud ännu gör
underverk, och att han skulle föra dig hem. Och nu är
jag så glad öfver att mitt hopp ej kommit på skam. —
Men det var sant, du ville höra något om Valborg. Jo,
i Stockholm trifdes hon bra nog i början, men se’n
tyckte hon, att där blef för trångt, och hon längtade ut
till ett riktigt konstnärssamhälle sådant som
Disseldorff ; men pappa hade ju inte ens råd att underhålla
henne i Stockholm. -På hösten kom hon därför hem och
arbetade så godt sig göra lät i sitt lilla rum på Sjövik.
Det var en svår tid både för henne och oss. Valborg
ansåg sig emellertid knappast ha rätt att måla, det blef
ju ingenting af, och den dyrbara tiden försvann. Så
funderade hon på något mera inbringande arbete, men
kom alltid till den slutsatsen, att hon ej dugde till
annat än målarinna, och åter grep henne längtan till
Dis
Ädel vänskap. — 8;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
