Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
På våren reste hon till Diisseldorff, där hon stannade
en tid och målade flitigt. -Hon ansågs vara en lofvande
artist och sålde ganska fördelaktigt några taflor ; men så
tyckte hon att äfven där blef för trångt, hon ville ner
till Rom. :Ett resestipendium blef ledigt, och på
professor Ernells förord fick hon det.
“Här skall jag säga, att Valborg kommit i sitt rätta
element. Hennes bref andades en sådan jublande lycka,
att hade vi bara också haft underrättelse från dig, du,
käre gosse, hade vi därhemma funnit oss som i ett
riktigt paradis.“
Han log och smekte hennes lilla hand, som han höll
i sin. Nå vidare.“
Det var förliden vinter Valborg kom till Rom, och
knappt har hon blifvit riktigt hemmastadd i sin atelier,
förrän hon där får besök af en vänlig svensk herre.
Han sade, att han hört talas om sin unga landsmaninna
och därför önskade göra hennes bekanskap och se
hennes arbeten. Hans namn var Weidenfeldt.“
“Kammarherrn?“ sporde Harald.
““Ja visst, och sedan han varit hos Valborg ett par
gånger, bjöd han henne hem till sig. Han ville ha
måladt sin dotters porträtt, men önskade, att flickorna
först skulle se hvarandra.“
“Nå, hur fann Valborg fröken Theresina;;
motsvarade hon folkets på Sjövik förtjusta beskrifning på deras
vackra och älskvärda fröken?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
