Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
ännu ömma händerna, gled hennes moderligt stolta blick
öfver den unge mannen. Visserligen voro hans kinder
ännu litet infallna, och öfver ansiktet låg ett drag af
lidande och försakelse, men det gjorde endast det eljest
vackra ansiktet intressant. Figuren var liksom faderns
högrest, och det hela gaf intryck af manlig kraft.
Ofrivilligt utbrast också fru Lindahl:
“Nog har han förändrats, men han är ändå allt bra
vacker.“
Harald skrattade och bad henne se ner, så skulle hon
få se på något riktigt vackert.
Fru Lindahl lutade sig öfver barriéren. HFElin satt
ännu kvar i den frånspända vagnen, fördjupad i
betraktande af den glada gruppen däruppe. Hennes mor
nickade åt henne, och i ett nu var Harald vid hennes sida.
Han bad om ursäkt för sin bristande uppmärksamhet,
och Elin svarade, att som hon nog hoppades, att han
icke glömt henne, hade hon ej velat taga emot någon
annans hjälp.
Med glädje sågo föräldrarna, hur lätt det kära barnet
rörde sig. Stödd på Haralds arm gick hon uppför
trappan. Modern kom med öppen famn emot dem. Elin
kysste henne och skyndade fram till sin far, för hvilken
hon berättade, att doktor Mildenberg gifvit henne hopp
om att blifva alldeles frisk.
Under tiden hade Serena ordnat frukostbordet i
mat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
