- Project Runeberg -  Andersonskans Kalle samt ditt och datt för lediga stunder (Andersonsskans Kalle. Pojkstreck o käringsqvaller) /
5

[MARC] Author: Emil Norlander With: Gus Higgins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


— Usch, vore jag mor till den der skrikiga ungen der, så skulle
jag stoppa ett damborstskaft i ansiktet på’n, så att han inte skulle
kunna skrika mer i hela sitt lif.

— Hör du Kalle lilla, så fru Andersson och ställde sockerskåln
alldeles bredvid huggkubben. Hör du såna obarmhärtiga människor
den gode guden har skapat, men bry dej inte om henne du. . . . Du
ä i alla fall sju millioner gånger bättre än hennes orappade drulle
till son, den där som står i kryddbo och alltid har kaffe och socker
me sig hem i byxfickorna om qvällarne. Siru tocke hittar man i lådorna
när principaln ä borta. . . . Ät du socker, du, Kalle lilla. Den
som köpt de har inte haft syndetikon på fingrarne.

— Koss i je! vrålade Petterssonskan och slog handen i köksbordet
så två kaffekoppar tappa öronen och lilla Kalle af pur förskräckelse
ramla af huggkubben och rände näfven in bland veden under
spiseln och fick en lång sticka under nageln. — Mycke har jag hört
i min dar, men si kommer dom å säjer någet om min Janne, då skall
jag ta bladet från munnen och fråga, hvar Janssonskans förklä tog
vägen, när somligt höll på i tvättstugan, å hvarför somligt alltid förväxlade
såpburk å snyter ur andras, eller t. ex. hvem de va som
stoppa fingrarna i mitt saftfat, som stog i trappfönstret härom
middan.

— Du lilla milda himmel! skrek Anderssonskan, som hållit på
att med köksknifven pillra stickan ur tummen på lilla Kalle. Har
man hört värre!? Den gemena människan understår sej att genera
en hederlig hustru. Hörde du, Kalle! ? Vi ska stämma henne, å du ska
vittna, att din mor aldrig stuckit fingrarna i den där menniskans sliskiga
blåbärssaft eller ens sett Janssonskans1 skurtrasa till förklä
eller hennes såpburk med den där sura spådan i . . . . . .

— Ja, stormskrek Petterssonskan tillbaka, å ni ska stå till ansvars
för att ni sagt, att min Janne har syndetikon på fingrarne å
att han inte hade fått byxfickorna fulla med kaffe åf principalen . . . .
Jag kom hit opp för att vi skulle läsa “Fäderneslandet” tillsammans,
men nu ä de ni som ska in i “Fäderneslandet” å den där missfasonerade
kålroten till pojke me . . . .

*     *
*



En flickröst: Jag ska hälsa från magasinsfrun å be att få
“Fäderneslandet”. . . . Min mamma ska ha det nu, å herrskapet har
haft de öfver en timme.

illustration placeholder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:21:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neandkalle/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free