- Project Runeberg -  Andersonskans Kalle samt ditt och datt för lediga stunder (Andersonsskans Kalle. Pojkstreck o käringsqvaller) /
9

[MARC] Author: Emil Norlander With: Gus Higgins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


TREDJE KAPITLET.

Anderssonskans Kalle leker cirkus.

HÅLL i mej! skrek Pilgrenskan, när hon mötte Bergströmskan,
som kom kånkandes på femton öre ved i den branta backen.

— Jag skrattar mej fördärfvad. Ho, ho, ho, hi, hi, hil . . . .

Bergströmskan skulle ha haft barrved, men vedkarn hade af
misstag gifvit henne björkved, och det hade gjort henne så glad, sa
hon gaf sig till att flina, hon med.

— Hä, hä, hä! skrattade hon. Berätta, berätta . . . . Har frun s0tt
någon pussa den där fina mamselln i farstun hva, efter frun ar så
glad? . . . .

— Ho, ho, ho! gick Pilgrenskan på.

— Har värden ramlat utför sin uschla å hala trappa, hva. De
vore trifligt . . . . Berätta, snälla frun.

Men Pilgrenskan bara skrattade och det så tårarne runno som
en strid vattenstråle utefter kindknotorna och magen gick i vågor
ända upp i ansiktet.

Bergströmskan gaf på nytt till ett flabb.

— Ha, ha, ha, lät let. Nu vet jag, Anderssonskans Kalle har
fått skarlakansfeber, hva? . . . . De va också mycket trifligt. Då dör
de söta gus lånet. Frid vare me honom, men nog va det skada att
han inte kom in på våran gård, så jag kunnat få klån, ja me.

— Nej, gunås, sa Pilgrenskan, s å väl är de inte. Men nog liar
han fått en näsbränna, de lefvande lilla liket, så han väl mte sa
snart igen gör någet Kanans land af våran portgång inte, som de elemenskade
fät gjorde häromsistens.

Pilgrenskan satte sig på en källarlucka och Bergströmskan slog
sig ned på sitt vedknyte, men innan dess tackade hon i sitt hjärta
gud, som hjälpt henne att “klå” den snåle vedhandlaren. För se
utan guds hjälj, det visste hon, skulle det aldrig kunnat gå.

— Jo si. sa Pilgrenskan, den förtjusande lilla markattsungen.
Anderssonskans Kalle, vet ja, hade varit på cirkus, gubevais. Hui
han fått pängar, de vete vår herre, men skomakarn på nedre botten
både svär på å slår va om, att lilla Kalle hittat tolfskillingar i hans
verkstadsfönster, som alltid står på glänt. Men hvem kan för resten
förtänka de fattiga barnet de? Hade inte Kalle tagit dom, så hade
mäster själf gjort de, å borta hade dom varit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:21:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neandkalle/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free