- Project Runeberg -  Andersonskans Kalle samt ditt och datt för lediga stunder (Andersonsskans Kalle. Pojkstreck o käringsqvaller) /
11

[MARC] Author: Emil Norlander With: Gus Higgins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ta ut, annars hade väl Anderssonskan tajit ett tag i Kalles rara små
åsneöron ä skakat om tarmarna i de misslyckade barnet.

— Dagen därpå skulle lian hångla med två tallrikar å de gick
bra förstås. Ena tallriken suttade han tvärs igenom glaset på familjens
“pigtittare” eller trimå, som Anderssonskan i sin högfärd
kaliarn, å den andra tallriken kom ut genom fönstret å höll rakt på
att slå ihjäl Bobergskans vindögda piga. Men de var då en himmelens
tröst att så ej skedde, fast nog hade Bobergskan fått en vackrare
piga i stället.

— Den dagen höll sej lilla Kalle under sängen, å de fast vi me
både dammborstar å eldgafflar bad honom krypa fram. Han låg där
ända tills modren, det beskedliga kräket, satte en tallrik plättar till
honom å ban på sina knän att han skulle komma fram.

— Sen de nu inte fanns något att slå sönder, va de inte roligt
att hångla längre förstås, å så skaffade han sej ett kvastskaft å ett
par repstumpar, å dom skulle han göra en sån der trappa utå som
cirkusschajasar hänger å slänger i som i en gunga, å så satte den
lymmeln opp spektaklet midt i portgången. Nu kan väl snälla fru
Bergström tänka sej hur de gick. Hvarenda människa, som kom i
misshugg förn.fick sej naturligtvis en knuff så den kunde tappa andedräkten,
men värst gick de för den fattiga mjölk-Fia. som går hit
med Grumlamjölken. Bäst hon gick. kom Kalle med sin gunga å
ga’na en puff i ryggen så människan for ut genom porten å snurra
två slag kring kvarteret.

— Jo, lilla fru Bergström skulle vari här, skulle frun fått sej en
som räckt ända hem. En qväll gick i alla fall värden å skar åf ena
linan i gungan till hälften å — hi. hi, hi! — bäst Kalle stog på hufvet
i gungan, så rasch! brast tåten å den lilla söta Kalle dök som
en pil ner i portgångens stenläggning.

Gu ska då veta, att di stenarne inte ä mjuka, de vet jag som varit
ute och åkt kana på dem så många gånger, men tror ni att de
gjorde Anderssonskans Kalle någe? Inte ett smack! De rara barnet
reste på sej lika fort igen å sen han setat under vattenledningen en
stund, tog han tåten å band den utanför värdens dörr, så värden senare
på kvällen slog en volt öfver den, å så gick Kalle in på snickarverkstan
å gaf åt snickarna mor sins sista tolfskilling för att di
skulle göra honom ett par stylter.

— Si tockna, ska frun se,, ä någe te rara saker. Dom binder man
fast vid bena, åtminstone gjorde Anderssonskans Kalle de, å sen kan
man gå omkring med händerna i byxfickorna och glo i takrännorna.

— Å de gjorde Anderssonskans Kalle också. Han öfvade sig så
han gick bättre, på di meterhöga stylterna än på sina egna klumpfötter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:21:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neandkalle/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free