Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag skulle verkligen, sa hon, blek i ansigtet söm mjölken, villat
se fruns paternoster till dotter den där gången hon ramla ut för
trappan, som Anderssonskans Kalle hade såpat. Hela kvarteret talar
om hur hon stack benen i vädret så att en anständig människa
kunde vända ut å in på sej åf bara skam.
— Åhååå! stönade Pilgrenskan. Tala inte om den elemänskade
Anderssonskans Kalle . . . . Jag är nog gudfruktlg när de behöfs, men
att vår herre skapat de okrymta missfostret, förlåter jag honom
aldrig . . . . Kan frun tänka sej, att han köpt sej en kanin för några månar
sedan . . . . Ett litet sött kräk . . . .
— Anderssonskans Kalle?
— Han! Gud bevare mej. Han, ett sött kräk, som ser ut som
en förväxt rofva i ansiktet. Åhnej, den lilla kaninen. De lilla
kräket låg i en kläkorg med: ett par planker öfver sej ,å alla käringarna
i gårn gingo dit å gafen mat, så Anderssonskans Kalle hade
inte ett dugg besvär. Han gjorde sej till också för de, ska ni tro. ...
Han bar vatten när Petterssonskan. tvättade, men utan att, som han
förr gjorde, lägga kimrök it, så kläderna sågo ut som de blifvit dragna
tre slag genom skorstenspipan, å så ledde han hem mitt supiga
kräk till man, utan att, som han förr gjorde, sätta honom på stenen
vid vattenledningen å låta vattnet från kranen droppa ner mellan
skjortan å ryggen pån. Ja, han va en riktig gu.ss ängel, men du
rara himmel, hva den lilla rackarungen kan förställa sej!
— Ingen människa kunde tro honom om annat än godt, när han
gick och pysslade men sin kanin, för e n kanin ä väl inte hela världen.
,
— Men du min söte, ett par dagar efteråt låg de väl tie kaninungar
i korgen. Håkansson vete hvar de kommit ifrån, men de pepo
och skreko, så det var rent ynkligt för ett stackars modershjärta att
höra. Naturligtvis buro vi allihopa mat till ungarne me. ...
— Nu vill jag fråga om det fins någen anständighet i världen?
Dom säger att Kain for ut i främmanle land å tog sig en hustru, men
si de här kräkena kom ju aldri ur kläkorgen, å ändå växte familjen
dag från dag. Snart låg di som kräfter i korgen å de va omöjligt för
en anständig människa att mera se åt den uschla kolonnen.
—• Så kommer Petterssonskan, den beskedliga människan, å föreslår,
att dom skulle få vara i hennes vebo. Du milde skapare, om
hon hade tajit dem upp i sängkammarn bland de andra fratet i stället,
så hade en annan fattig människa fått vara i fre!
— De otäcka djuren hade inte väl kommit in i vebon, förrän hela
huset blef öfversålladt åf råtter. De kom mest från alla håll å
kanter, å nu kan man knappt gå ett steg, utan att trampa ett sånt där
kräk på svansen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
