- Project Runeberg -  Andersonskans Kalle samt ditt och datt för lediga stunder (Andersonsskans Kalle. Pojkstreck o käringsqvaller) /
26

[MARC] Author: Emil Norlander With: Gus Higgins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

från “stampen”, där hon ä. Si, Lundbladskan gick efter i trappan i
sondags å kande igen Söderströmskans helgdagsblåsa. Hi, hi, hi’
“Fröken” Berglund blef så förlägen, så hon höll på att slå en töcken
dar salteportal midt i trappan och kom sig rakt inte för att säga annat
än: vet hut!

— Hon skulle göra sig oskyldig gubevars. Ånej, den som vet att
den inte pyntar ut sig i andras kjoltraser, den har nog mustigare å längre
svar än bara “vet hut”. Ja, å så talte Anderssonskan om att
Blomskan, den skenheliga människan, inte kan gå förbi en vinhandel,
utan att det vattnas i mun på henne, å en hel massa annat trifligt.
Ja, vi mådde, så vi höll på att spricka af vällefnad å just då
kommer Anderssonskans Kalle in. Han hade lekt “rymmare å fast
tagare” å rifvit sönder sig, så han höll på att alldeles halka ur sina
fattiga pantalonger.

— Jag vet inte hur det kommer sej, men allti så kliar de i högra
nypan, nar jag ser de där kålhufvudet. Jag föreställer mig alltid att
han vill hamnas för de där koket stryk, han fick af Petterssonskan å
mej, å de a ingen stund som jag ä säker på, att han inte försöker sätta
benkrok för mig.

— Nå, nu skulle han ha kaffe förstås, men som vi just hade kramat
sista tåren ur hurran, så föreslog Anderssonskan att vi skulle ta
en, jag tror de va femskvätt till, å Kalle skuttade opp efter mera
kaffe.

— O, om man kunde få reda på hvad som kommer att hända,
då vore visst de mesta ogjordt. Hade jag vetat att den där Anderssonskans
Kalle va ett sånt frö, skulle jag förr gått på händerna
framför vaktparaden än låta Anderssonskans Kalle koka kaffe åt
mej.

— Se, han gjorde först i ordning ett bål, som man kunde steka
en oxe vid, å så satte han på pannan å kokte ur sumpen, för si tocke
har hans snåla mor lärt honom, å så hade han soppan klar.

— Du min skapare, ett sånt kaffe! De va så svart, som de varit
kokt på en neger, å så starkt, så den värsta boxare inte skulle vågat
sej på de, men vi, fattiga kvinnor, vi vågade vi.

— Oj! sa Petterssonskan. som först fick sitt i sej. de va ett svårt
kaffe.

— Jag menar de, sa Anderssonskans Kalle och drog på sin vanskapade
mun. så mungiporna nära på gingo ihop i nacken pån jag
har lagt nåt, it också . . . .

— Du lilla, rara himmel! skrek jag till. å alla ben började dansa
kankan i skrofvet på mej. De va gift i kaffet! Jag kom
tvärt ihåg, att jag sett honom lägga någe hvitt i pannan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:21:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neandkalle/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free