- Project Runeberg -  Andersonskans Kalle samt ditt och datt för lediga stunder (Andersonsskans Kalle. Pojkstreck o käringsqvaller) /
29

[MARC] Author: Emil Norlander With: Gus Higgins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


ÅTTONDE KAPITLET.

Anderssonskans Kalle spelar “Ljungby horn" i vebon.

HALLÅ. lilla fru Pilgren! skrek Bergströmskan. när Pilgrenskan
en förmiddag kom schasandes ut ur porten med en gammal
gräddsnipa, hvilken, gud förläte mej. såg ut som den skulle
vara på väg till Löfsta sopbacke. — Hva i all världen står på,
eftersom madam gnor så där? Man skulle kunna tro att Anderssonskans
vanartiga Kalle fyrat f en kanon i ändan på frun.

— Kors i je, flåsade Pilgrenskan, börja inte me den vargungen,
han förtjänar inte ens att man kallar honom missfoster, for man gox
minsann alla indeoter en förnärmelse darmed.

— Nå, men säj mej, sa Bergströmskan, hur gick de me de aa
mvnträdet då ni trodde han hade förgiftat ert kaffe.

— Hur det gick Du lille milde, de gick åt fanders forståss. Kommissarien
valn mycke triflig karl å han sa, dra ät helskota, karmgar!
sa han, och så gick vi förståss.

— Å Anderssonskans Kalle han går på ännu?

— Jo, de kan lilla fru Bergström sätta sej en rofva på. Å han
blir värre för hvar dag, en mild försyn låter den patentidioten lefva.
Har lilla frun hört, att han varit på teatern? Jag frågar om det är
att låta en sån där unge, som rent af har gått förbi all ära och redlighet
få gå på teatern? De va nu så, att han skulle bara den näbbiga
Blomdalskans fräkniga Linas ben till teatern, för hon biträder
där, bevars väl, å står å gapar me i körn, å då har hon särskilda ben,
som lär sitta inuti trikåerna. Ja, herre gud, hva vet jag, men dom
säjer så . . . . Nog af, pojken gick på teatern å fick stå mellan
kulischerna. Du store Sahanjillpaulus, om han hade gått gale ändå ä
kommit någenstans till Nordpolen i ställe.

— Lilla fru Bergström kan tänka se], att po]ken ble alldeles
galen. Han fick se någe som hette Trollkullen, som skuttar i vädret
å de ga han sej nitton kantsvarfvare på, såna där frun vet, att han
skulle kunna göra efter å de mycke bättre an dom på teatern.

— Vi kunna inte grunna ut hva den rackarungen funderade på:
han smög sej omkring som en kyrkvaktare å bara såg full me håken
ut. Så en dag kom han ner i tvättstugan å hade hela nafven full me
papperslappar. De va biljetter, sa han. å dom kostade bara tie öre,
å för de skulle man få se hela “Ljungby horn”. Jag frågar om de
låge någe märkvärdigt i att vi köpte å’en? När en inte oftare än vi,
fattiga kärringar få gå på teatern, så vill man inte förakta ett nöje,
som kostar bara tie öre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:21:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neandkalle/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free