- Project Runeberg -  Andersonskans Kalle samt ditt och datt för lediga stunder (Andersonsskans Kalle. Pojkstreck o käringsqvaller) /
39

[MARC] Author: Emil Norlander With: Gus Higgins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


ELFTE KAPITLET.

Anderssonskans Kalle blir sin egen och anlägger en isbana på
bakgården.

GI MEJ för två öre oskummad grädde, sa Pilgrenskan med en
röst som om hon varit begrafven i fjorton dar men åtrat sig
och stigit upp igen.

— Åhja vars, sa magasinsfrun med en hvass blick, men kan vara
höflig fast man ä en rackarkärring å bor i 23: an.
Pilgrenskan stödde sig tungt mot disken å suckade djupt. En
annan gång skulle magasinsfrun nog ha fått för flera tusen riksdaler
sanning i sig om både den mjölkblandade grädden och den vattblandade
mjölken, om hästköttskorfven och om sockerbröna, som ungarne
hennes gick och slickade sockret af innan bröna såldes och om . .
.. Men Pilgrenskan orkade inte.

— Oj! sa hon bara.

— Jag kan förstå att hon ä dålig, sa magasinsfrun, efter hon pikerar
mej för att ha oskummad grädde . . . . Men sätt sej människa å
stå inte å ramla ikull å slå gropar i golfve för mej.

— Nej tack, sa Pilgrenskan å suckade igen. — Jag kan inte
sitta längre å inte ligga å inte stå häller. Jag får låta hänga opp
mej i maggördeln, om ja ska få nån hvila hädanefter.

— Hvarför låter hon då inte skilja sej från sin slagmaskin till
man, sa magasinsfrun med en ironisk blick.

— Min man, suckade Pilgrenskan, å jag ville se den dan, den
elemänskade spritveken skulle våga slå en värnlös kvinna . . . . Den
gången skulle jag väl klån tills han slank ur svångremmen å
försvar’n i stöflarna på sej själf . . . . Åhnej, min man pysslar jag nog
om, men den uschla Kalle, som Anderssonskan i ett svagt ögonblick
skaffat oss på halsen, den ä värre än tre kräk till män, för han ska
ge igen gubevars, å de vågar då inte ens män.

— Men hvarför kan ni inte låta ungen vara i fred då?

— I fre! skrek Pilgrenskan, gör vi’n ett dugg hva? . . . . Härom
dan skulle "han in å knycka min tomma såpburk, för att binda fast i
svansen på Bobergskans gråa katt, å inte gjorde vi nåt åt’en inte . . . .
Vi mötten just i dörrn, å vi slog opp den å klämde bara den lilla älsklingen
mellan dörrn och stenväggen, så han ble så platt å söt, de lilla
pyret, så hans mamma kunde ha’n till bokmärke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:21:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neandkalle/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free