- Project Runeberg -  Andersonskans Kalle samt ditt och datt för lediga stunder (Andersonsskans Kalle. Pojkstreck o käringsqvaller) /
40

[MARC] Author: Emil Norlander With: Gus Higgins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


— Å nu skulle han hämnas?

— Ja, kan en tänka sig en sån osvarfvad liten bockfot . . . . De
vore väl en större ära förn att ligga som bokmärke i en vacker bok
än att gå omkring å ta lifvet åf kvarterets alla käringar.

— Nå berätta hva han gjorde, de stycke, sa magasinsfrun och
drog upp en butelj sur porter som blifvit öfver och ingen ville köpa
af henne.

— Berätta, suckade Pilgrenskan på nytt, under det hon dödstrött
sträckte ut handen efter det glas som var mest i. — De ä snart
gjordt, fast den lymmeln den här gången varit värre än själfva den
sura porten.

— Åhja vars, sa magasinsfrun stucken. — Har jag kunnat kuckla
tie puteller på grosshandlarns midt öfver gatan, så går det nog i 23:
ans kärringar också.

— Jag har väl inte sagt att frun gjort portem, hväste Pilgrenskan,
jag har inte sagt, att frun köper sur porter häller, fast jag vet
att frun fårn för tie öre putelln . . . . Vill frun inte höra paschasan om
den orappade familjeolyckan Kalle, så kan jag gärna låta bli att vara
härifrån.

— Jovisst, jovisst vill jag de, svarade magasinsfrun, under det
hon strök af skummet på en gräddbakelse med tummen.

— Jo, började Pilgrenskan styrkt af den sura porten, frun vet
väl att våran bakgård inte ligger till nåt på vintern. Nå hvem kunde
då ha hjärta att neka den lilla tillplattade älsklingen Kalle att få anlägga
en Idrottspark där? . . . . Herre gud, de lilla roffröt ska väl ha
nåt roligt de me, å så kan hvarken han eller pojkarne drunkna, som
dom göi på andra isbaner . . . . Tänk, drunkna! . . . . Liksom de inte ä
lika godt om pojkar som om loppor i hvita filtar.

— Ja, där gjorde han sej en skridskobana å i midten en
flängkälke . . . . En flängkälke, om frun vetade hva de ä, så fick frun spanska
flugan . . . . De ä en drög ve en lång stång, å när di går rundt me stången
i öfre ändan bli dom alldeles galna i nedre ändan.

— Å en töcken låter frun narra sej på, sa magasinsfrun å skratta
så magen hoppa som en boll på henne.

— Inte mej, sa Pilgrenskan själfbelåtet, jag va ibland dom han
lärde åka skriskor.

Skriskor, vrålade magasinsfrun, å försökte springa rundt
omkring sig själf af bara skratt.

— Ja, återtog Pilgrenskan, tänk att han kunde narra både Bo- å
bergskan, Petterssonskan å mej till de . . . . Han såg så elemänskat in
trovardi ut, å så låna han skriskor åf di anra lymlarna å snörde dom
på oss å sa att de va de lättaste i världen att åka skriskor. ... Jo
vackert! . . . . Bobergskan hade inte hunnit resa på sej, förrn hon tog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:17:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/neandkalle/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free