Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
går, å då skulle hon bjuda på en slick kaffe förstås . . . . Åh du min el
skapare ! . . . .
Pilgrenskan vände ut å in på ansiktet å grinade som om hon
skulle ha sväljt en literbutelj med ättika i.
— En större olycka än att hon och hennes förväxta pumpa till
pojke blifvit födda har inte händt sen Bismark amputerade Paris . . .
Tänk sej bara, lilla fru Jansson, där sitter vi i tvättstugan å hade
just kommit till tretåren, då Anderssonskans Kalle kommer
inrusandes å frågar, hvar hans mamma gjort åf krutet som va i
morteln . . . . Tänk sej fru Janson . . . . krutet som va i morteln!
— Den lefvande olyckan skulle göra fyrsparkeri för att gubevars
fira sin mammas födelsedag å då hade han stött krut i morteln å
de hade kärringen trott vara kaffe som hon glömt kvar där . . . . Tänk
åf kiut hade hon bryggt kaffet! . . . . Ja den högfärden, hon kan bevars
inte ha kaffekvarn, som vi, utan vid sina kaffekalas stöter hon
kaffe i mortel . . . . De ska bli bättre säjer hon. Jo, nog blef det bra
allti.
— Men att ni inte dog ihjäl allihop, sa Janssonskan, som med
andlös spänning följt med berättelsen.
— Ja tänk, fortsatte Pilgrenskan. — Tänk att vi inte for i luften,
vi som hade hela magen full åf krutbuljong . . . . Ja sannerligen jag
har vågat kommit när en spis sedan.
— Å fyrsparkeriet, hi, hi, hi, de gick väl i sumpen sen?
— Nej, du min store å gode de de gjorde . . . . Åhnej, hva den olyckan
Kalle åtajit sej, de för han ut också, om de så sitter femton
kärringar inkilade i gångjärnen påt . . . . Si han hade fått låna en sån
där otäck bok, som de står i hur man ska göra fyrsparkeri, å hela
dan hade han å ett par pojkar hållit på ute på bakgården . . . . Du
min milde, att man får ge ut tockna böcker, då de fins en sån schampinjong
bland jubelideoter som Anderssonskans Kalle.
— Nå?
— Jo si, ö© gick väl an så länge han höll på me kareterna, för si
di gick dels ner i fickorna på Kalle själf, utom en som dök ner i ena
stöfvelskaftet på Jonsons hos åkarn å en annan som gick ner genom
rockarmen på en lärpojke å kom ut genom ryggen på’n men si så’
skulle Kalles mamma gå upp efter några solar å bomber å granater
å komiska ljus å allt hva di heter, å de va då som karetkastningen
började riktigt.
— Jo kan en tänka sej, att människan för att hjelpa sin odåga
till pojke går opp å tar ned hela fyrsparkeriklabbet, som låg däruppe
på vinden, iställe för att låta den babianen Kalle gå själf. Ja, när
hon så kom ner me en sol hängades på ryggen å en på magen ’å en
hel massa bomber i bakfickan på kjolen, så höll Kalle på me en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
