Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTONDE KAPITLET.
Anderssonskans Kalle utbildar sig till koboj.
JÖSSES! skrek Pilgrenskan å hoppade som ett urspåradt tåg genom
porten och nedför backen, där hon just i hörnan till nasta
gata slog emot Bergströmskan, så hon sa hoj! och höoll på
att tappa en flaska med surkål som hon höll i famnen. For se hennes
man hade tagit loss grepen på flaskan och spikat den som ha.
igen” på sin ena verkstadstoffel.
— De va då ett välsignadt flarns, sa Bergströmskan. En sån
gammal människa, som fru Pilgren, tycker jag kunne dansa pottchäs
hemma hos sej å inte bära sig åt som en töcken där varjetéfansånätt
midt på gatan inte . . . . Tänk nu om hon skvalpat ut den lilla gnutta
surkål, som min man, de skrälle, ska ha till midda . . . .
— Jag sockrar på fruns surkål, pep Pilgrenskan.
— Åhja, sa Bergströmskan, man kan väl vara höflig i mun, fast
man bär sej åt som en markatta.
— Sa frun markatta, sa frun, skrek Pilgrenskan. de ska frun ha
igen, å de innan jag står lik i vebon. de kan frun sätta sej i sin gamla
surkål på.
— Ja se så, medlade Bergströmskan, de va inte sa illa sagdt, som
de va tänkt. Jag förstår att frun ä arg . . . .
— Om jag ä arg, hväste Pilgrenskan. En krokodil ä beskedlig
som en tom hattask emot mej. Jag skulle kunna ställa till kattabasilik
bland bönder, så håret skulle resa sej på en anjovissmörgås . . . .
— Se så lugna sej, sa Bergströmskan å stälde surkålsflaskan
bredvid takrännan i hörnet. Lätta sitt hjärta nu. frun . . . . Jag vet
att de ä Anderssonskans Kalle som varit framme igen, men de vore
väl märkvärdigt, om vi inte skulle vara nog många kärringai i kvarteret,
så vi kunde rå på honom.
— Åh, de elemänskade gatstrvkarämnet! Kan frun tänka sej, att
han ska bli en sån där komoj nu . . . . En sån som rider på vilda
hästar . . . .
— Hi, hi, hi,. grinade Bergströmskan. De va riktigt bra, då stoppar
nog någen häst in frambenet i snuskammartaket pån, så de inte
blir mer än lite kavaj å byxor qvar åf hela skrälle . . . . Herre gud. den
som snart fick vara me om att svepa de lilla liket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
