- Project Runeberg -  Andersonskans Kalle samt ditt och datt för lediga stunder (Andersonsskans Kalle. Pojkstreck o käringsqvaller) /
59

[MARC] Author: Emil Norlander With: Gus Higgins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att vi ställde till ett hejdundrandes graföl me varmt kaffe i tvättstugan.
De va en glädje som sto te taklisten å Bergströmskan besto
bröd, å jag kaffe, å Porsbergskan kom me lilla kaffeknäppen, som
bon smusslat unnnan åf mannens nattbränvin . . . . De va ett riktigt
fint kalas, må fru Broberg tro . . . . Vi doppa å vi prata alla på en
gång. Tänk då, justsom de va som trifligast, så öppnades dörren å
Anderssonskans Kalle kom in . . . .

— Liket?

— Ja just liket . . . . det söta lilla rara liket, som vi som bäst gladde
oss åt å som vi trodde låg å skvalpa på sjöbotten . . . . Å så han
såg ut! . . . . Han va klädd i mor sins gamla hvita brudunderkjol å
hade kritat ap-poträtte på sej . . . .

— Nej!

— Jo, när vi fick syn på’n, trodde vi naturlitvis att de va liket
som gick igen, å Forsbergskan blef så rädd så hon flög opp i spisen
för å komma ut genom skorsten å satt i hålet å sparka med
yllestrumperna. Bergströmskan ramla ner i bykpannan, å jag, jag
svimmade å slog hufvet i kaffepannan, så pipen rände långt in i
skallen å dom fick dra ut’en me hoftång.

— Men hans mamma, Anderssonskan då?

— Jo, hon va den enda som inte trodde på liket, hon . . . . Hon
kände igen sin kjol, så så tog hon söta Kalle mellan tummen å pekfingret
å ledde ut’en under vattenledningen.

— — — —

Bäst som det var blef Pilgrenskan blek.

— Jösses, sa hon, nu luktar de lik igen!

Bobergskan vände sig aningsfull om.

Karlsson bandhund hade gått och trampat i potkäskoppen och
sprang på tre ben utför backen.

— Asch, bry sej inte om pottschäsen, sa Bobergskan, dä ä
bara min man, som äter åf’en . . . .

illustration placeholder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:21:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neandkalle/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free