Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SEXTONDE KAPITLET.
Anderssonskans Kalle blir direktör, gör konkurs och får underhåll
af fordringsägarne.
NÄR Bobergskan kom som en trött flodhäst upp för backen, stod
Pilgrenskan just i dörrn till mjölkmagasinet och sysslade
med en porterbutelj, den hon nyss fått ståltrån af. Hon
tänkte förstås gå bak porthalfvan och “stoppa portern i ansiktet på
sig , men nu, när Bobergskan kom, så var det naturligtvis förkyldt.
— Hi, hi, hi! gren Bobergskan till. — Lilla fru Pilgren smörjer
sej med påter, tror jag . . . .
— Påter, jo jag tackar för påter, sa Pilgrenskan och la labben
öfver etiketten. — De ä ättika, som gubben min ska ha. . . . Si han
kan inte äta ärter utan att slå ättika i dom.
— Ja. dom bli så tjocka å bussiga, så man kan hoppa hage på
dom då, föll Bobergskan in, fast hon mycket väl hade sett etiketten
på porterhalfvan. s
— Jo vackert får man påter, sa Pilgrenskan. — Jag har inte
smakat påter sedan Jonssonskan, gu signe den gamla ugglan, sluta
klyfva näbb och la snuskvarn i vädret.
Därmed smusslade Pilgrenskan ned porterbuteljen i kjolfickan
bak, utan att lägga ståltrån ofver korken igen.
— Ja si, fortsatte Bobergskan, påter de ä inte för fattigt folk, de
si . . . . De kan vara för tockna som Berggrenskans fräkniga Johanna,
hon som kommit på svettseri, gubevars.
— Ja, sa Pilgrenskan, hon har då allri gjort annat än gått å
vickat på ändan å gjort sej till . . . . Hon passar just att svara alla
karlar: kommer strax!
— Just som Pilgrenskan skulle visa hur Berggrenskans Johanna
"vickade", small emellertid korken ur porterbuteljen bak och som
en fontän stod portern upp ur sprundet på Pilgrenskan.
— Jisses! sa Pilgrenskan och blef blef som en nattkappa.
— Ha, ha, ha, h,i hi, h,i ho, ho, ho! skrattade Bobergskan och
höll sig för magen. — Nu gick ättickan, å gu vet om inte ärterna
följde me . . . .
— Skratta inte, människa, hväste Pilgrenskan och fiskade upp
tomma porterbuteljen. — De va verkligen en skön å rar påterputell,
som gick å rakade sej bak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
