Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja si, inte för att jag vill någon människas ofärd, men si Anderssonskans
Kalle har då allri vari nån människa, å att han narlade
oss att gå å tugga braständare, de kunde inte ungå den rara
gudens rysliga straff, förståss . . . .
— Nå, hur va de, sa Bobergskan, som skalf af nyfikenhet . . . . Fick
han mycket stryk? . . A de va väl på de söta lilla hufvet, han ficket?
. . . . Si de lär ska vara så nyttigt, säjer dom.
— Jo, de kan lilla fru Broberg min själ åka, utför Besvärsgatsbacken
på, att han fått ordentligt . . . . Jag har allre setfen så söt. ...
Näsan va visst alldeles borta pån å underläppen hängde så att han
nästan trampa pån.
— Gu så rart! sa Bobergskan, hur kom allt de där rolia till?
— Jo, de ska snart vara berättadt, började Pilgrenskan, på hvilken
den utlofvade portern hade öppnat munnen på vid gafvel. —
Jo si, lilla fru Boberg, dom har nånting ute på Djurgån, som di kalla
kasta ring . . . Di tar en ring å kastarn på ett bräde me en hel massa
knifvar på, å den knif, ringen kommer på, den får di . . . .
— Kan man tänka sej, sa Bobergskan. — De ä väl rysligt svårt
att träffa bra?
— Tror jag de, för vanligt folk, men inte för Anderssonskans
Kalle . . . . Si de lilla rara busfröt, han gick inte dit å kasta bort sina
pengar i onödan, han inte . . . . A förresten hade han inga pengar,
förståss.
— Nå?
— Jo, han bildade ett sånt där kombonditbolag, di kallart. .. Si
han kallade samman alla pojkar i hela kvarteret, å di höll töcken där
stämma på bakgården, å Kalle utsåg sej själf till direktör, gubevars
. . . . Hvarje pojke skulle släppa till en knif för att få vara me . . . .
De va första inbetalningen, si.
— A dom va me?
— Tror jag de . . . . Di trodde förståss direktören, som di förrexten
gör i alla kombanditbolag, å så fick han en hel massa knifvar. ...
Dom stälde han opp hvarje dag på sin mammas matbord å så började
han öfva sej hemma.
— Kan man tänka sej en sån förtjusande skojare!
— Ja si på så sätt var han öfvad, när han kom ut på Djurgån
å börja kasta, å då gick de natulitvis alldeles utmärkt fräckt å
präktigt, förståss . . . . Han slungade den där ringmojen omkring
hvarenda knif i tur å ordning, förståss, å vann hvarenda knif,
förståss . . . Bolage ble mäkta rikt å Kalle började behärska knifmarknaden
helt å hållet som di kallart, å gick omkring å va en ryslig
pamp bland di andra pojkarna. Dom väntade sej en utdelning af
minst tie knifvar svar, kan en tänka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
