Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUTTONDE KAPITLET.
Anderssonskans Kalle på krigsstråten.
PILGRENSKAN gluttade ut genom porten och nedåt gatan en
kväll. Det märktes för väl, att det riktigt kliade i pratverket
på henne och att hon sökte efter någon att ösa sitt skvaller
öfver.
Snedt om hörnet därnere kom just Brobergskan med en svagdrickskruka
i ena handen och en skurbalja i den andra.
— Koss i jisse nam, sa hon, när hon trasslat sig uppför backen;
jag tror lilla fru Pilgren ä uppe midt i natten.
— Ja skulle jag inte de, sa Pilgrenskan. När solen dalar bakom
bagarns skorsten å de känns som de vore harper i luften!
— Åh ja, sa Bobergskan, harpa kan hon vara själf.
— Se så, bli inte arg, människa, snoppade Pilgrenskan till. —
De här om harperna har min dotter läst i en bok.
— Läst i en bok ja. puttrade Bobergskan. De vore bättre om
hon fållade opp kjolen på sej så att den ena trasan inte slängde å sa
tjänix! åt den anra . . . .
Pilgrenskan for upp, som om hon satt sig på en igelkott.
— Ska vi börja nu igen? sa hon.
— Ä de jag som har börjat? högg Bobergskan till.
— Kanske de ä jag! yttrade den andra. Men då hon tydligen
hade större lust att skvallra än gräla, lyste ansiktet upp igen och
hon tilläde: Se så, jag vet nog att fruns drummel till pojke ä den
största indiot som går lös å ledig, så låt oss inte gräla om våra
barn . . . . Har frun hört, att Anderssonskans Kalle lekt krig, hva?
Hi, hi, hi, nu hänger han i taket hos sin ohängda mamma me en rem
under hvar arm, för si sitta eller ligga, de kan då de älskade lilla
pyret bestämdt inte på tre vecker.
— Nå, hva säjer frun, sa Bobergskan. Har han fått smörj . . . .
Ja, gu välsigna dom som varit så snälla å menat honom så väl!
Därpå satte hon svagdrickskrukan på en sten och sig sjelf på
krukan — för att inte få damm i den.
— De va då så länge sedan jag hörde någet åf de där lilla
skrället till pojke, så skynda sej lilla söta fru Pilgren. Jag går opp
i alla fogar åf bara nyfikenhet.
— Jovisst, började Pilgrenskan. lilla fru Boberg vet väl, att dl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
