- Project Runeberg -  Andersonskans Kalle samt ditt och datt för lediga stunder (Andersonsskans Kalle. Pojkstreck o käringsqvaller) /
71

[MARC] Author: Emil Norlander With: Gus Higgins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


— Men Kalle, de kräkpulvret, han smet väl?

— Jo, jag’ menar de . . . . Hade han stannat kvar, så hade jag väl
innan jag ba min sista bön dånglat till’en så benpiperna grinat ut
genom skjortlinningen pån . . . . Nej, han smög sig allt unna i go ti
han, å kan lilla fru Boberg tänka sej hva han gjorde’

— Nä!

— Jo, natulitvis inbillade han alla de anra kärringarna i gåm
desamma som han inbillat mej, att de otäcka odjuren dugde att ta
lopper me, å ingen må unra öfver att di passa på å tog så de skulle
racka . . . . Men åt dom 1a. han djuren i strutar å di betalade för dom
hva Kalle än ville ha. — Sen gick dom opp å la iglarna i sängarna
hos sej. — — —

— Du mm skapare så de lät, när alla kärringarna kom under
tackena! Di vråla å di skrek å ropa på gud å poliskonstaplar, så de
hördes i hela huset. Ja. di dansa krigsdanser i bara kom-si-kom-sa,
så en indian skulle fått kväljningar åf att si dom, å under tiden så
satt deras ‘loppfångare”, gubevars, å sög, — sög värre än tusen lopper.

— Å inte visste deras män häller, hva de va åt dom, å inte fick
frammanle karlar se efter häller . . . . Till slut va dom så biofattiga
som en tegelsten och trilla omkull, å då fick man naturligtvis syn
på odjuren, di hade, men sannerligen satt inte di så fast, att di
fick slita dän dom me tång.

— Men Levinskan fick väl inga iglar, hon?

— Nej gunås . . . . Jag skulle annas ha önskat henne så många
som de går på en kappe, för si de lea trollet skratta så hon blef alldeles
frisk, när hon fick höra hur den felskapade Anderssonskans
Kalle narrat gärns alla kärringar . . . . Å kärringarna va förrexten
farliga att si! Di va så tunna efter den betan, så di höll inte att
blåsa på, förrn di ramla kullerbytta, å Lundinskan två trapper opp,
hon som forr va fet som tisdagssoppa, hon ä nu så mager som en
strumpsticka me magkatarr.

— Nå, men Anderssonskans Kalle, han fick väl sina långa öron
ordentligt manglade?

— Nej, bevars, han slapp undan så länge, han.... Levinskan
har honom till att slicka åf tallrikarna medan hennes Karo ä sjuk.
Si diska iss hon inte . . . . Men nu vill jag bara fråga lilla fru Boberg,
som ä en människa som har fått suptrasehon, hva i allt lefvande lifs
nam den mänskliga naturen ska me såna skadedjur som Levinskan
Anderssonskans Kalle å bloiglar?

illustration placeholder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:21:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neandkalle/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free