Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE KAPITLET.
Anderssonskans Kalle spelar “långtjänis” och Pilgrenskan
tar och målar om sig inuti.
BOBERGSKAN kom inflåsandes på magasinet med en halfbutelj
skosvärta i näfven, som hennes man skulle ha att svärta Söderberskans
gamla gula sommarskor med.
Magasinsfrun var just 1 tagen med att smeta några gamla pilseneretiketter
på iskällardricksbuteljerna och var tydligen inte road
af att bli afbruten i sitt allvarsamma arbete.
— Puh, sa Bobergskan och ställde sin butelj på disken, medan
hon själf satte sig på en säck med gula ärter.
— Nå, hva nytt, lilla fru Jonsson, sa hon sedan.
— Jag ä väl ingen skvaller-åttamat heller, snäste Jonssonskan.
— Bevars väl, sa Bobergskan, tycker någen de . . . . Lilla fru
Jonsson behöfver man, ta mej rundt om ingenting, inte stoppa slantar
i för å få någe ur. Jag tycker de rinner ur frun som ur en gammal
trasig stupränna.
— Jaså, ä de så, att fru Boberg inte trifs me mina enkla vanor,
sa magasinsfrun, så kan jag nog få en annan kärring, som sitter sönder
mina ärter.
— Bevare mej väl, smickrade Bobergskan. Jag unrar, hvem •
som inte skulle villa sätta sej öfver dem, jag. Förrexten har jag
inte lim i ändan, så frun behöfver tro att jag tar nåra me mej.
Magasinsfrun sade ingenting, hon fortsatte ilsket med etikettskrapandet
och ett tu tre tog hon Bobergskans blanksvärtsbutelj och
smetade en etikett på, i tanke det var hennes egen dricksbutelj.
Men Brobergskan märkte ingenting, hon satt bara och tänkte ut hur
hon skulle kunna få tappen ur magasinsfruns skvallertunna.
— Nå, den där Anderssonskans ohängda Kalle, började hon
plötsligt, har lilla fru Jonsson hört, om di kört öfver’n med ångvälten
än? . . . . De lilla rara pyret behöfde så väl dö nu å få de lite
varmt . . . . För tänk så kallt de ä ute.
— Ocken säj, kan hålla reda på alla ungar som borde plattas ut
åf ångvälten. Aprepå busfrön, hur har fru Bobergs egen unge de
nu?
Det hade nog blifvit en våldsam explosion om inte Pilgrenskan
just slunkit in och ådragit sig uppmärksamhet genom ett illa öfversminkadt
blått öga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
