- Project Runeberg -  Andersonskans Kalle samt ditt och datt för lediga stunder (Andersonsskans Kalle. Pojkstreck o käringsqvaller) /
74

[MARC] Author: Emil Norlander With: Gus Higgins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trapper opp hos värden, så. värden, som stog ä gapade ner på gårn,
fick knoppen i gale strupe, å di måste vänna opp å ner pån å slån i
aktersalongen me en literputell för å få knoppen ur karlen.

— Ja, visst ja, suckade Bobergskan, den fattiga Janssonskan
kunde väl inte .vara utan knoppen på sängen . . . . Å förrexten ä värden
så rik, så han kan kosta på sej en egen sängknopp.

— Alldeles ja, sa Pilgrenskan, men Janssonskans Rulle fick
sej i alla fall en slnkadus för’et åf gårdskarln. så hufvet gick i baklås
å ögonbryna ramla långt ner på ryggen pån.

— Men Anderssonskans Kalle, de lilla söta gryne, då?

— Jo, den opiskade kolingskandidaten, han visste nog att han inte
måtta åt värdens till, han . . . . Han puttade in sin sängknopp genom
tvättstugedörrn å midt i hårfäste på Bergrenskan, så hon fick en kula
som va så stor, ätt hon väl får dra sjaletten ända ner till munjipan,
för att kulan inte ska synas . . . . Sin egen mamma gaf han i
misshugg en tjimboängare me klappträt i maggropen, så mänskan
började himle me ögonen å sa hon skulle dö, å att hon inte ville se
granris utanför porten, när hon skulle bäras till körgårn.

— Å — lilla fru Pilgren själf då?

— Jo, de va just då si, som jag fick mitt . . . . Jag kunde förstås
inte låta bli å flina, när jag’ såg gamla människan börja kokettera
me ögonen å prata om begrafning, å då passade Kalle på . . . . Han
smockade till en knopp, så jag fick’en ända in i ansiktet å midt i ena
ögat . . . . Att börja me va de så vackert, så vackert! . . . . Jag såg
solar å stjärnor å änkedronningar å gräddbakelser, så de va riktigt
roligt för en fatig mänska att få se så mycket på en gång, å
alldeles gratis till.

— Nå?

— Ja sen blef de alldeles omvändt, å jag tyckte soptunnan dansade
fransäs me fru Bobergs dotter . . . . Usch, usch så fult! Därefter
minns jag ingenting, förrän jag kom in till mej, å de slajit ett ämbar
vatten öfver mej . . . . Men vänta mej, du lilla tjusiga Kalle, jag
har allt gömt knoppen å jag vet att du har en tom håla i skallen på
dej, där min själ knoppen ska ligga . . . . Å för att den inte ska ligga
ensam å skramla, ska ja ta å lägga dit klappträt me. — — —

På den saken tog Pilgrenskan pilsenerbuteljen, som magasinsfrun
dragit upp, och satte den för munnen.

Men tvi! skrek hon tvärt och började spruta skosvärta rundt
omkring . . . . Hon hade fått orätt butelj och minst hälften af Bobergskans
smörja, som Söderbergskans gula skor skulle svärtas med,
hade hamnat i magen på Pilgrenskan.

— Om hon nu vore förståndig, sa Bobergskan, lät frun en skräddare
vända sej å tog sen plats som negerkärring på Mosebacke..,.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:21:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neandkalle/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free