- Project Runeberg -  Andersonskans Kalle samt ditt och datt för lediga stunder (Andersonsskans Kalle. Pojkstreck o käringsqvaller) /
75

[MARC] Author: Emil Norlander With: Gus Higgins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


TJUGONDE KAPITLET.

Anderssonskans Kalle “jumpar’ och Pilgrenskan “jumpar” med.

HO, ho., ho! flen Karlssonskan, när hon mötte Pilgrenskan
på väg från magasinet till 23: ans port. — Ä fru Pilgren ute å
skumpar? . . . .

Pilgrenskan tvärstannade och gaf Karlssonskan en blick, som
kunde kommit en annan kärring att halka ur lifstycket af pur förskräckelse.

— Sa frun jumpa, sa. frun, frågade hon, å skulle de vara en
“flottist” åt mej, de?

— För de första sa jag händelsevis “skumpa”, lilla fru Pilrgen,
å för de andra heter de inte, att man ger en person en “flottist”, utan
en “schottis” heter de.

— Asch, flotta mej hit å schotta mej dit, sa Pilgrenskan, frun
vill pika mej för jag va ute å jumpa härom dan. hva?

— Å du min lilla söta å blöta, högg Karlssonskan till. — Skulle
jag villa pika lilla rara fru Pilgren, som ä så intelligent, så en bokhylla
hos en professor ligger bakom långa vägar . . . . Tycker någon
de . . . . Å skulle jag veta åf, att lilla frun varit ute å jumpat . . . . Bevare
mej väl!

— Å ja, stå inte å åbäka sej å gör sej lärd inte, kära fru Karlsson.
— Ja vet för väl att de inte finns entjuf-, bond-, sat-, skvaller-
eller rackarkarring mellan Konradsberg och slutstycket på Fogelströmskan,
den harpan, som inte hört hennes lögntrattshistoriett.

Pilgrenskans ljufva ansikte. flammade upp, de idylliska, små
skäggstråna på hennes hvassa haka ställde sig rakt ut och ögonen
fingo ett trånande uttryck, ungefär’ som då en bulldogg bitit sig fast
i ett träben och inte kan få loss tänderna från träbiten.

Hennes hand kramade om en stackars stekt strömming, som
hon nyss köpt på magasinet, så att strömmingen full af onda aningar
såg ut som den ville ropa på polis.

— Fogelströmskan, upprepade Karlssonskan, färdig att gå upp
i sidorna af pur nyfikenhet. — Skulle jag, jag som ä gift me kötthandlarn.
villa ha något att göra me en hästskohopsmockarefru.

— Åhja, sa Pilgrenskan bittert, fruns mans kött och hennes
mans hästkor ä ungefär lika möra tycker jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:21:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neandkalle/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free