- Project Runeberg -  Andersonskans Kalle samt ditt och datt för lediga stunder (Andersonsskans Kalle. Pojkstreck o käringsqvaller) /
78

[MARC] Author: Emil Norlander With: Gus Higgins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


TJUGUFÖRSTA KAPITLET.

Anderssonskans Kalle bjuder på åka.

PiLGRENSKAN kom farandes ut genom inkörsporten som ett
liktigt åbäke, sittandes på “epilogen” med benen högt mot
molnen. När hon väl hunnit Utför den sluttande portbacken,
tog hon af åt vänster och åkte utför backen med en fart, som skulle
komma hvilken kanonkula som hälst att skämmas. Lyckligtvis häjdades
hon midt i backen af Bergströmskan, som hade varit i matvarubon
och köpt sin flaska half med spa.

— Hi, hi, hi! flabbade Bergströmskan på afstånd. Jag tror madam
ä ute å åker . . . .

Mera hann hon inte säga, ty i detsamma kom Pilgrenskan rut*
schandes och stack sin ena smutsiga känga i Bergströmskans spaflaska
och sin andra känga i hennes maggrop.

På den saken satte sig Bergströmskan.

— Jisses människa! skrek hon, sedan bägge kraflat sig upp och
hon fått Pilgrenskan på lut mot ett plank. — Dä inte nog att hon
slår ihjäl mej lifs lefvande, utan hon fördärfvar mitt goa, rara spa
också . . . . Hon va väl ren om skånken, så jag inte behöfver slå bort
det lilla som ä kvar?

— Oj! stönade Pilgrenskan, där hon stod som en dörr på lut mot
planket.

— Si, min man. de lata skrället, han firar frimåndag på tisdan
me, å då ska han ha sluring gubevars. Men då en inte har fläsk
själf, får en koka på andras fläskspa, förståss. Fattiga ä vi, men
godt lefver vi

— Oj, oj! pep Pilgrenskan.

— Men lugna sej, människa! skrek Bergströmskan och ruska på
Pilgrenskan, så att benen i skelettet hennes dansade mazurka. Hm,
jag förstår, tilläde hon. de ä naturligtvis Anderssonskans Kalle.
Pilgrenskan hoppade upp som en trollgubbe.

— Hvar, hvar ä han? skrek hon.

— Å, kära frun, sa Bergströmskan, han ä väl på någen
uppfostringsanstalt . . . .

— Åhnej, suckade Pilgrenskan . . . . Slikt biter inte på de osilfrade
busfröt. Om man så la honom under en packadammsmaskin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:21:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neandkalle/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free