- Project Runeberg -  Andersonskans Kalle samt ditt och datt för lediga stunder (Andersonsskans Kalle. Pojkstreck o käringsqvaller) /
80

[MARC] Author: Emil Norlander With: Gus Higgins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


— Hi, hi, hi, flinade Bergströmskan. Berätta lite, snälla frun.
Och så ställde hon sig också på lut mot planket för att inte bli trött
så snart.

— Jo si, började Pilgrenskan, de va så, att den där besker liga
Anderssonskan, som gu vet för hvilken gräslig synd ä mor till de där
orakade jubelskrället till pojke, hade inte fått kaptenskans tvätt till
jul, for si de felades två lakan sist. Hvem ihelsicke rår för de?.
Ett par lakan, isynnerhet så uschligt tunna som den där mopsiga
kaptenskans, kan ju så lätt komma bort. Dom kastar man ut med
tvalloddret, de vet väl hvarenda tvättkärring, eller hur lilla fru
Bergström? . . . . Nå, då tyckte vi förståss synd om den där apskalens
beskedliga mamma å beslöt lite hvar i huset att hjälpa till så
han skulle förtjena en julslant . . . .

Pilgrenskan knäppte ihop händerna.

— Snälle gud fader, sa hon, ta en stjärna, men inte nån stor
sä att den gor Bergströmskan här breve mej illa, och däng den midt
emellan mina gråa hår i mitt syndiga hufve . . . . Jag förtjänar inte
annat for min färfärliga synd att tro någe godt om Anderssonskans
Kalle.

— Red af sina böner kort, sa Bergströmskan, som frös af otålighet
att få veta något nytt.

— Jo si’ fortsatte Pilgrenskan, han skulle gå bort me julklappar
at folke i huset. Du lille milde, började hon igen och knäppte ihop
handerna.

— Himla sej inte, afbröt Bergströmskan. Fortsätt i stället med
Anderssonskans Kalle.

— Jösses! röt Pilgrenskan, man ska väl få sköta om sin reljon,
isynnerhet när man inte oftare kommer till’et än jag . . . . Nå, hur va
de nu? tilläde hon. Jo, när julafton kom, skulle Kalle bära bort tre
paket. Ett par gamla byxer, som värden skulle ge sin vedkar. å en
blombukett, som mamselln två trappor opp. skulle ge en vänninna —
gu vet hva de där ä för en mamsell förrexten. för schangtila underkjolar
har hon då allti — å så ett par handskar, som min älskade
lilla flicka, den vackra ungen, skulle ge en gosse i en familj . . . .

— Hm! sa Bergströmskan.

— Ja, å så gick den där Anderssonskans Kalle, den drummeln.
Men kan någon människa tänka sej. hur han bar sej åt? . . . . Jo,
blombuketten ga han åt vedsågarn å de lappade gamla byxerna åt
den fina fröken, å min älskade flickas tvååtjugufemshanskar suttade
han in genom dörrn, så de kom midt i julflsken, så de sa skvatt!
Du milde lille himmel, tänk sej bara en sån skandal! Men den som
inte fick gali julklapp, de va Kalle, de. Si vi gick till värden, å
värden tog å ga den förtjusande lilla Kalle en påtion käppsoppa åf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:21:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neandkalle/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free