- Project Runeberg -  Andersonskans Kalle samt ditt och datt för lediga stunder (Andersonsskans Kalle. Pojkstreck o käringsqvaller) /
83

[MARC] Author: Emil Norlander With: Gus Higgins
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sina kälkstakar te ben, å inte ränna iväg på en töcken där maskin
som e annan hästskojare . . . .

— Nä, hva säjer lilla fru Pilgren! Skulle människan bli en sån
där trilltjuhanna? . . . .

— Ja visst, men de va natulitvis hennes förtjusande lilla indiot
till pojk, som narrade henne. Si de va så, att sadelmakarn in på
gården ställer sin ‘’viilpåsne” i lilla trappförstugan hvar natt. . . .
När så Kalle en morgon skulle gå. efter en liter sur mjölk i stora
stenfatet till pannkakor å fick se “villpåsnen’. snurrade de natulit-
Vis rundt i hans lilla ankarstock till hufve, å så ställde han fatet
med mjölken på trappsteget å gaf sej ut på gårn att åka. Sen kom
värdens piga å trampa i mjölken, så nog ble de pannkaka allti . . . .

— Nå men hur gick det för Kalle på “villpåsnen”?

— Jo, de gick någe till bra, de . . . . Fru Boberg kan inte tänka
sej en sån härlig manick en ‘viilpåsne” ä . . . . Si, när man stiger opp
på ena sidan så drullar man åf på anra sidan å slår hufvet i stenläggningen
tvärt! Men man kan också trilla af bakåt å framåt, ja på
alla sidor, så den ä mycket bättre än ett riktigt godt kok stryk.

— Nåå?

— Jo, Anderssonskans lilla busfrö till Kalle han hoppade tokig
mellan -himlen å stenläggningen, å, guskelof, allti fick han hufvet
neråt. Till slut kunde han sitta någorlunda oppe, men si då hade
han alla möjliga vebodörrar å soplårn å åkarns vinkelaxelkärra, å du
min söte, så bra de-gick! .... Än körde han sitt lilla trähufve i någen
dörrkant, än rände han ned i soptunnan å såg precis ut som
ett sånt där missfoster till pojke ska se ut. Än trassla han in bena i
kärrhjulen, så de braka i hela skelettet pån, å än rände han i åkarns
vehög där borta i hörnan, så han fick så långa stickor under naglarna,
att di stack ut genom armbågen . . . . Ja, jag har väl allri sett nåt
så trifligt.

— Och Anderssonskan?. .. .

— Jisses, afbryt mej inte! . . . . Si, en sån där “viilpåsne’ måtte i
alla fail inte vara så svår, för i ett huj kunde den sabla pojken styra
undan både för soptunnan å vestickerna. Ett tu tri åkte han alldels
utmärkt bra å då kom Anderssonskan just lagom . . . . Jo, hon
kom lagom, när de osilfrade lilla kräket föddes också . . . .

— Att börja me skulle hon natulitvis klå sin lilla Kalle, men
den listiga ungen visste såväl att sno sej unnan. Han sa henne hur
lätt de va att lära sej åka å hur bra de blefve för henne att åka . . ..
Tänk. en tvättkäring på “viilpåsne”, ä de inte så en kan få kolik?

— Å hon åkte?

— Natulitvis . . . . Hva har inte de åbäket låtit narra sej till åf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 01:21:30 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/neandkalle/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free