Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kalle skrek natulltvis att hon skulle bromsa, men då hon fick höra
ordet “bromsa” trodde hon att hon hade tockna efter sej å gnodde
än värre . . . . Arma spetakel, där satt hon me bena som ett par lotiga
påkar framför sej, under de schaletten flaggade som ett segel efter
henne.
— Att hon inte föll åf . . . .
— Nej, hon kunde visst inte för hon satt som förlamad, å därme
höll hon balangsen, när de bar i väg. Bergströmskan, som stog midt
i backen, åkte hon tvärs igenom, så fältskärn fick zinka ihop’na å
slå tunnband kring’na, å Karlsson, gatsoparn, som stog å rökte pipa,
den puttade hon till rakt i ansiktet, så han fick pipan i vrångstrupen
å ligger hemma å hostar eld . . . .
— Koss i jisse nam!
— Ja, bestämdt hade inte människan åkt jorden rundt om inte
Lundkvistens lumpbod funnits därnere midtför backen . . . . Där dök
hon in genom ena väggen å hamnade midt i en stor lumphög. —
Man kan tänka sej att de va inte lätt få tag i’na där . . . . För säkerhets
skull tog man därför å bar hela högén till hennes rum å däribland
fann man sen både henne å “villpåsnen”.
— Den va väl fin?
— Fin som snus . . . . Den ena biten kände inte igen den andra.
— Å hennes söta Kalle då?
— Han va alldeles puss veck. De stog inte t i 11 å finna’n, å vi
ha inte sett’en sen, men de blir nog som min man sa en gång: “Vi
träffas på Dihlströms inrättning”, sa han.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
