Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med honom och hans Moderna Tider att göra.
Försiktigtvis. Jag litar inte på honom.
Ideal är naturligtvis otyg. Visst hade Strindberg rätt.
Ideal skall och bör prövas mot verkligheten och
spräckas (kalla det svikas om ni vill) ty de är skenbilder.
Ideologi i dålig mening; falskt medvetande. Jag har alltid
sökt spåra upp och förgöra sådana om jag märkt dem.
Men att jag inte tar avstånd från vad jag skrev i min
ungdom är något annat och det har heller inte med
sentimentalitet att göra. Jag behöver inte ta avstånd då
jag fortfarande kan stå för att den sjuttonårige Jan
Myrdal skrev "Läroverksungdomen måste vinnas för
socialismen". Jag har låtit trycka om det.
Jag upptäcker också att jag kan stå för sådant jag helt
glömt att jag skrivit. Man skickar mig ett gammalt
klipp från Vi Östra Realare. Lektor A. Anian har
"framletat och till trycket befordrat" en uppsats av en
icke nämnd skolpojke från 1942-43. "Inga ändringar
har gjorts i elevens egen formulering", skriver han. Det
är min text. Det ämne jag då valt var "Flickor och
pojkar som skolkamrater. En skolpojke har ordet."
Skulle jag ta avstånd från den?
Men vänta nu ett tag! Så bör jag inte slinka undan.
Visst tog jag mig förnuft. Men inte för att jag var klokt
resonerande utan för att det var min enda räddning.
Klok var jag kanske och resonerade gjorde jag men jag
hade ur barndomen kastats in ett tillvarons Lustiga
hus. Golven gungade, väggarna stjälpte över mig och
jag sökte komma loss. Femton/sextonåringen som skrev
den uppsatsen levde i helvetet.
Det är sådant som ingen tror när man nu berättar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
