Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I dag skulle jag inte använda verbens pluralformer.
Jag skulle också skriva lite tydligare om den
borgerliga familjesituationens frätande
personlighetsupplösning och ungdomens sexuella problem. Mina egna
sådana var ju för djävliga då. Men jag gick så långt
som jag ansåg vara möjligt inom skolsystemets ram. Jag
gick dock alltför långt och uppsatsen blev naturligtvis
underkänd.
Våren efter denna min försiktigt skrivna uppsats om
skolan och könsrollerna hade jag insett att familjen var
farlig för mitt liv och själva min existens och att mitt
förnuft och mina åsikter inte kunde rymmas inom
skolan.
Jag lämnade Höglandsskolan mitt i terminen på
våren 1944. Därefter gästspelade jag bara några
höstveckor på Enskilda gymnasiet i Stockholm; ett sista försök
att vara sådan man sade jag borde vara. Det var klokt
att jag gav mig iväg. Ty när jag något år därefter lät den
tidning vi spred på Höglandsskolan trycka ett mitt brev
till Dagny, utan att nämna hennes namn förstås (det
som jag med annan datering förde in i Pubertet), då
beslagtog rektor tidningen och förbjöd eleverna att läsa
den. Men Dagny tillhör våren året efter det att jag efter
några sista uppgörelser lämnat den skolan och familjen.
Hoppat ut genom fönstret — mitt rum låg ju på
bottenvåningen — och försvunnit.
(Jag hade inte sett henne på fyrtio år när hon några
timmar senare kom till min födelsedag. Hon gick fram
till Eva och sade:
– Det är du som är Jans dotter? Jag är Dagny Levin.
Honom kände jag när jag var femton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
