Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
födelsedag. Hennes barn — som ju brukar komma upp och
sjunga om de är här på födelsedagar — var hos Maj i
Göteborg och Eva själv var ju trettiosex redan.
– Du måste inse Jan att jag inte är tolv år längre! har
hon brukat säga under senare år när jag sökt intressera
henne för att hjälpa mig sortera.
Och i det har hon rätt. När hon var elva och vi tagit
henne ur skolan och vi reste i Sydasien och Sydostasien
mätte hon ljus åt Gun och var på en gång klarögt
intresserad av allt hon såg och hörde och dotterligt
omtänksam. När vi satt uppe i Bayon i Angkor och var
genomblöta av svett och helt utpumpade då hämtade hon
Pepsi-Cola från försäljaren på stigen därutanför och
undrade över Jayavarman. Hon torkade svetten ur
pannan på mig till och med minns jag.
Nu sitter vi alla fyra vid köksbordet och dricker kaffe.
Jag ser på Eva. Hon har varit ute på något fältarbete i
Värmland, skrivit en uppsats, polemiserat mot
idealismen i svensk arkeologi och om ett par dagar skall hon
flyga tillbaka ner till Sri Lanka där hon arbetar ute nära
Sigiriya.
Hon passar där. Man säger att hon uppträder riktigt.
Inte som en amerikanska. Det sade man också i Kina.
Anständigt klädd och nedfälld blick. Det tog hon till sig
då när hon var elva i Sydasien. Vi bodde hos Adils i
Karachi. Som anständig man med hustru och barn
bodde jag med dem i familjen. Bertil kom inte längre än
till trädgården och de främre rummen. Det var
storfamilj. Ibland var det ett trettiotal som kom och gick vid
mattid. Eva var med flickorna. De hölls i en lång
korridor. När Gun och jag gick ut menade vi att någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
