Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skrev då också in Rétif i Noterat, fem dagar i Paris i
Franska revolutionens bilder. Om den boken skrevs en
hel del. Men just texten Noterat behandlades med
försiktighet. Det var en som-om-text. En text som vacklar
precis på randen utan att falla. Den svenske jag-person
som där talade med Rétif och Prieur på kafé Foy i
brumaire år II och som skrivit sin torrt faktiska dagbok
under de omvälvande dagarna 1789 kunde ha funnits.
Jag tycker nästan lika mycket om honom och
uppskattar lika mycket hans text som hantverk, som jag tycker
om Bjarne Nyrenius i En Meccanopojke berättar och
uppskattar hans text Planetariska maskiner. Också
inför mötet med Bjarne Nyrenius var kritikerna mycket
försiktiga. De visste ju inte om det inte kunde vara en
verklig text som lyfts upp från 1927. Sådant roar mig att
skriva. Det gör mig tillfredsställt lycklig. Tillslut tror
jag nästan själv på berättelsen. Prieurs ord till Rétif och
svensken klingar på rätt sätt. Och sade han dem inte
den gången på kafé Foy (den gången fanns ju inte i
verkliga verkligheten) så sade han dem med säkerhet på
nästan det sättet en verkligt verklig kväll på just detta
kafé där han brukade gå. Det är nog därför jag tycker
om Rétif. Läser honom. Talar om honom.
Margareta Zetterström översatte och inledde ett
stycke ur de revolutionära nätterna till Förr och nu nr 2
1989. Jag ville hon skulle översätta en volym. Men hon
ville ha kontrakt först. Då går det inte! Så kan man inte
arbeta. Och den gången gick Kalles förlag omkull. Jag
bär nu ut volymerna till vardagsrummet där vi sitter.
Jag har under åren samlat på mig originalutgåvorna till
Rétifs Les Nuits de Paris ou Le Spectateur Nocturne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
