Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åt Bill avsedd för forskare och specialstuderande?
Säg det på annat sätt:
Mitt i sommaren stod muren där och jag visste där
jag satt på ängen natten efter min födelsedag att om jag
reste mig för att börja springa uppåt då gick jag inte ens
smack! rakt mot den. Jag gick in i den. Genom den ut i
den svarta håligheten. Eller förblev inne i den, som i
Erik S. Ambrose: På andra sidan muren. Den trycktes i
Jules Verne Magasinet nr 6 1940 och jag minns att när
jag köpt det numret då satt jag sedan under gatlyktan
på Nyängsvägen (varför hade jag inte gått hem?) och
läste novellen. Vem denne Ambrose var vet jag inte.
Finner honom inte i mina SF-bibliografier. I varje fall
har jag just valt den novellen att ingå i det Jules Verne
Magasins-urval jag gjorde i våras för Bra Böcker.
John-Henri Holmberg håller på att skaffa in rättigheter
till novellerna. Inte alltid så lätt. Ambrose har han
ännu inte hittat. Marcel Aymés Le passe-muraille är mer
välskriven. Den läste jag första gången i All Världens
Berättare en kväll våren 1948 när jag fick kvarta hos
Sven Danvik på Carnegie Porterbryggeri efter att ha
liftat från Oslo till Göteborg. Men jag föredrar faktiskt
Ambroses enklare version som slutar:
"Då böjde han sig ned, tog upp en tegelsten från
golvet, och i det han sträckte den högt över huvudet,
sade han till den förfärade mrs Dykes: ’Detta,
madame, är er man!’"
Jag väger den vittrade rödbruna tegelstenen i handen
där jag sitter på den gröna ängen. Det finns inte längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
