Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de nedre hakarna, frun som städade hade låtit de övre
stå öppna. Därefter hade hon måst kliva upp på
skrivbordet. Fönsteröppningen var smal. Hon hade måst
pressa sig genom den.
– Men det var mörkt ute. Och i mörkret lyste en
gatlykta. Kanske såg hon den. Kanske lockade den.
– Jag vill hem.
Eller det kanske var som med hennes mor. Anna Lisa
Mattsson; Dalamormor som jag liksom mina fastrar
kallade henne. Sista gången jag hälsade på henne var
på eftersommaren 1938. Farmors bror August,
fjärdingsmannen, hade skjutsat farmor och mig från Säter
till Enbacka där hon bodde hos sin dotter Emma. Hon
undrade hur det skulle gå för mig i Amerika. Hon var
som vanligt men hon hade redan lagt sig då. Senare på
dagen körde vi till farmors bror Klas på andra sidan
Dalälven. Vi körde över flottbron. I trädgården fick
farmor och jag saft och kakor. Jag tror det var Klas.
Han var flottare. Det var sista gången jag såg honom.
På släktmötet senare på eftersommaren var jag inte
med. Jag vet inte varför.
Därefter steg Dalamormor aldrig mer upp. Det var
inget fel på henne och hon klagade inte över någonting
men hon sade:
– Jag kommer att träffa Karl August nu.
Karl August Mattsson var min farmorsfar. De två
hade firat sin guldbröllopsdag på Gesta fem dagar
innan jag föddes. Det var han som bar mig till dopet. Han
dog 1929.
Efter det att Dalamormor lagt sig för gott hade hon
legat och väntat ett par veckor 1938, så var hon död.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
