Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Man skall inte krafsa i varandra. På ett ytplan kan man
tala. Det finns enkla och klara skäl till skilsmässorna.
Man kan inte på en gång resa i Asien och ha fast arbete
i Sverige, bo i trerummare i förort. Om i ett äktenskap
partnernas livsvägar, arbetet!, delar sig då blir
skilsmässa nödvändig om inte den ena eller andra skall offra
sig. Så långt har jag berättat. Fast människan är ingen
arbetsmaskin, en robot, och äktenskap inte ett
resonemang eller ett samlevnadsprojekt. Nog finns annat
också. Sådant som kanske tillhör avdelningen för passioner
och mörker. Och när jag låg sjuk på hotellrummet i
Beijing 1978 minns jag att jag släppte efter och började
tala mer privat om Maj med Eva när vi var ensamma.
Började, tog dock mitt förnuft till fanga och tystnade.
Varken hon eller jag har senare egentligen återkommit
till ämnet. Man kunde kanske säga att hennes
inställning till frågan är som drottning Victorias: We are not
amused. Jag märkte det i morse när jag talade med
henne i telefon — hon skall just flyga till Sri Lanka igen
för sitt projekt, kommer tillbaka i oktober — och jag
nämnde att Birgit skrivit till min födelsedag. Ett rätt
fint brev om vår ungdom. Jag sade att jag inte träffat
Birgit på fyrtio år. Hon och jag lever ju någonstans i vår
ungdom:
– Och jag föredrar att se henne som hon ser ut på
omslaget till Pubertet.
– Men Jan! sade Eva.
Och hon sade det i en ton som om det var till Jon,
hennes son, hon talade när han gjort något fult. Jag
förstår henne, det är inte anständigt att gubben på det
sättet tänker på flickor hon nästan kunde vara mor till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
