Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upprörd. Jag delade Karnas irritation över Alvas näst
intill totala brist på inlevelseförmåga. Karna var så
underbetald att det var en visa i huset på Riverside
Drive när Alva ville att hon skulle slå samman
händerna och beundra nya dyra klädinköp. Senare när Nadjas
syster Barbro och hennes dåvarande man Bosse
Gustafson gång på gång kritiserade mig för att jag trots Nadjas
och min usla ekonomi köpte dyra böcker och ville
dricka goda viner förstod jag henne bättre.
Hon hade bestämt sig redan från tidig ungdom att
inte leva ett vardagsliv som hon kallade det. På samma
sätt som Gunnar bestämt sig för att vara först, bäst och
störst. Visst kom det att påverka mig. Men det fanns
sådant i denna inställning till livet som störde mig.
Sprickor i personligheten. Redan när jag var barn hade
jag hört henne säga att hon var en Celsing egentligen.
Det sades på skämt. Det var en familjesägen. Men så
småningom återkom hon allt oftare till det. Plötsligt
kunde hon säga sådant som:
– Det syns på Folkes näsa. Han har Celsingarnas
näsa.
Mitt i det förnuftiga, det antiheroiska och
adertonhundraåttiotalistiskt ateistiska som var hennes officiella
attityd öppnades en spricka och därinnanför stod som
privat anfader en heidenstamsk karolin.
Det var inte riktigt. Det finns ingen Celsing i
blodslinjen bakåt. Det visste hon lika väl som vi alla. Men ju
äldre hon blev ju svårare var det för henne att inte låta
adelskapet skymta. Tillslut började hon med skyggt
leende berätta det även för sådana som hade säte
på Riddarhuset och vuxit upp med adelskalendern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
