Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var pinsamt.
Men förutsättningen för att kunna umgås var att jag
och Gun och våra arbeten inte stod i konflikt med
hennes karriär eller intressen. De åren i Indien gjorde vi det
inte. Vi sysslade mest med Afghanistan och Innerasien
och bodde för oss själva i Defence Colony. Men hon
lämnade Indien. Det var en post hon inte fick. Hon sade
inte vilken. När vi vintern 1960—61 passerade Sverige
på väg från Centralasien till Indien märkte jag en
förändring. Hon var då inne i en ny svensk karriär och jag
kunde vara störande.
När vi kom hem till Sverige för att bosätta oss utanför
Mariefred 1963 hade jag blivit henne ett hot i karriären. I
den meningen en säkerhetsrisk. Verkligt allvarligt blev
detta med Wennerströmaffaren. Han arbetade för henne
men man hade inte litat på henne — för min skull trodde
hon — och därför inte berättat för henne utan blott mot
tysthetslöfte underrättat hennes närmaste medarbetare,
Carl Henrik von Platen, att Wennerström var misstänkt
för spioneri. Det sade hon inte. Men jag skrev då en
Söndagsmorgon i Stockholms-Tidningen 30-6-1963:
"Om spionen Wennerström och hans föregångare. En
betraktelse över sambandet mellan spioneri och
beredskap." I princip visste jag ju hur det låg till. Alva blev
rädd och orolig. Folk kunde ju tro...
Hon trappade därför ner umgänget. Men nästa år
ordnade Gunnar när hon var bortrest en middag. Där
diskuterade Gun, jag, Erik Blomberg och Roland
Pålsson — som då var chef för kulturavdelningen på
Utbildningsdepartementet — kulturpropositionen så intensivt
att det efteråt blev pressdebatt. Alva blev mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
