Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde de inte undgå att se. Alla tidningar visade hur
man slog batongerna med stor kraft rakt mot huvudet.
Hade jag inte slagits som grabb hade jag inte klarat det.
Alla tidningar berättade också om att man hotade mig
med gruvligt straff. Upp till fyra år.
– Men inte en enda gång hördes de av. Varken om
läkare eller om advokat. Det förlåter jag dem aldrig,
sade Gun.
Hon hade rätt. Sådant förlåter man aldrig. Gunnar
som kunde bli lika sentimental och gråtmild som arg
och elak hade kunnat gripas av vilja att höra efter. Men
Alva aldrig. Det skulle skada hennes karriär. Jag tänkte
på det när hon låg döende och man skrev mig.
– Då skall jag komma ihåg örfilen, du gav mig, sade
Hallgerd.
Allt var för syns skull. Varje skrivet brev lades till
arkivet i kopia, varje födelsedagspresent skrevs upp.
Till Arbetarrörelsens arkiv har hon också, enligt vad
hon och Gunnar meddelade för ett tiotal år sedan,
lämnat dagböcker som skall bevisa att hon älskade mig.
Hennes behov att själv eller genom ombud tala ut i
massmedia om sin stora kärlek till mig... när vi inte
kunnat umgås eller tala med varandra på tjugo år;
aldrig bytt ett enda ord under denna tid fann jag
motbjudande. Damen bedyrade väl mycket!
Men fullt så enkelt var det inte. Hon hade behov av
att vara omtyckt, inte bara att glittra. Men hon kunde
bara tycka om det hon kunde kontrollera. När hon
kände greppet släppa blev hon ångestfylld.
På många sätt var hon som en lärarinna i en klassisk
flickbok. Hon höll sig med ett beundrande hov yngre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
