Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alvas ställe. Jag växte upp med släkten. Där fanns såväl
varma kvinnofigurer som förebildliga mansgestalter.
Hembiträdena var inte viktiga. Mary spelade ingen stor
roll för mig när vi bodde på Kungsholmsstrand. Fast
Karna var ett valpsvärmeri i New York. Men mina
systrar växte upp utanför landet och släkten. För dem
blev barnsköterskor och hembiträden
modersersättning. Karin Anger var nog den vuxna som stod dem
närmast. Hon körde bil bra. Var förnuftig. God vän och
ungdomskamrat med Håkan Unsgaard förresten. Han
talade mycket om henne. Också han är död nu. Men
när Karin drabbades av privata sorger, blev förtvivlad
och kom i kris och söp till och låg redlös på golvet då
gällde det att skydda henne. Janken var nyfödd och
Nadja och jag var nere i Genève då. Det var Gustaf
Carlman som tvingat dem att ta emot oss. Han hade
besökt oss i slummen i Mölndal och sett hur vi bodde.
Alva och Gunnar hade rått oss att gå till socialvården.
– Vi har ordnat en så god vård nu i Sverige att man
inte behöver be föräldrar om hjälp mer, menade
Gunnar.
Men det besöket på fattigvården i Mölndal tillhör de
vidrigaste minnen. Gustaf hotade Gunnar och Alva med
skandal om de inte tog emot oss i sin villa några
månader.
Karin låg på köksgolvet. Utslagen. Jag fick in henne i
hennes rum utan att de kom på henne. Hon var mycket
olycklig.
– Du vet hur det är, sade hon. Du har själv inte haft
det för lätt. Det vet jag. Jag vet ju allt om dig.
Men de upptäckte henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
