Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Personakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att M. arbetat inom olika genrer och på olika språk
har av vissa kallats "mångsidigt", andra har skällt
honom för att vara olitterär, okonstnärlig, opoetisk och
menat att han inte förmår koncentrera sig på att vara
antingen essayist eller romanförfattare eller sociolog
eller konsthistoriker eller vilken etikett man väljer att ta
till. När Olof Palme hört honom tala på seminariet om
arabisk kultur fräste han till Svenska Institutets
dåvarande chef Anders Clason:
– Är Myrdal expert på det här också!
(Vilket inte hindrade att M. fick motta det första
Rydöpriset till Olof Palmes minne 1988.)
Själv har M. hävdat att denna hans vägran inordna
sig i fållor är ett medvetet val. När han var tretton
bestämde han sig för att bli författare. När han var
sjutton tog han Diderot, Heine, Balzac och Marx på
allvar och beslöt sig för att bli skriftställare inom
traditionen och det stora refraktära arvet. I denna
tradition som är Fischarts och Tjernysjevskijs, Diderots
och Strindbergs, Marx’ och William Morris’ är den
skrivande ständigt en amatör, en som skriver av lust
utan att låta sig stängas av akademikernas kritstreck.
Alltså lämnade han skolan som störde hans studier.
Släktingar och vänligt inställda lärare hävdade att
man inte fick ta det skrivna så på orden; det gällde i
stället att ta sitt förnuft till fånga och anpassa sig. Men
han lyssnade inte på det örat. Som barn hade M. gått i
skola i Förenta staterna. När Andra världskriget
slutade började han resa och bo i Europa öst och väst. Det
gav honom tvesyn. Under tio år arbetade han då och då
på olika områden inom olika länder — men mest bodde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
