Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Personakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han i billiga torp på landet eller på billiga hotell i
Frankrike, försörjd av släkt, vänner och — framförallt
— av flickbekanta han övertygat om att tro på hans val.
Han levde på gröt och blodpudding och hela tiden läste
han. Fem till sex volymer om dygnet. Skrev och skrev
och blev känd som Sveriges mest refuserade. Då och då
fick han en novell eller artikel antagen — Clarté, All
Världens Berättare, FIB, Stormklockan, Arbetet — och
inte ett ögonblick tvivlade han på att han gjorde rätt.
Att Sven Stolpe — med instämmande från Harry
Hjörne i Göteborgs-Posten — efter hans debutroman
Hemkomst, 1954, skrev att det borde vara skottpengar på
Jan Myrdal tog M. som bekräftelse på att han skrev
rätt. Med romanen Att bli och vara, 1956, som han
skrev i Paris fick han sitt litterära genombrott,
etablerades som en av de författare som då kallades
femtiotalister och gavs stipendier.
När M. var trettio reste han till Asien och det kom att
dröja några år innan han återvände. Det var där M.
förmådde fullfölja vad han föresatt sig som sjuttonåring.
Med Resa i Afghanistan (Kulturers korsväg som den
första upplagan hette 1960), Rapport från kinesisk by,
1963, och Confessions of a disloyal European, 1968,
visade han att lärotiden var över.
Under olika tider har M. använt sig av än den ena
och än den andra publiceringsmöjligheten. Viktigast
har för honom inte varit lojaliteten med den ena eller
andra tidningen, den ena eller andra uppsättningen
umgängesvänner, utan den har alltid varit att få
förnuftiga ord tryckta. När han stängdes i Aftonbladet i
början på sjuttiotalet efter Karl Vennbergs intriger och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
