- Project Runeberg -  Inför nedräkningen /
148

(1993) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett utkast till Barndom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

svarv och bygga stora ångmaskinsmodeller. (Dessa
stora, tystgående och sköna maskiner.) Hade mina
föräldrar inte känt sig tvungna att hämta tillbaka mig
från farfar och farmor utan jag fått fortsätta bo hos
dem och de släktingar som tyckte om mig hade jag
nog nu varit ingenjör med konstnärliga och litterära
intressen. Säkerligen politiskt och socialt intresserad.
Men så blev det ju inte.

Till slut en dag jagade min far mig runt ett Bruno
Mathssonbord som stod i övre våningen. Jag höll
bordet mellan oss och sprang hela tiden undan runt
det så han inte kunde komma år mig. Plötsligt
märkte jag att jag stannat och lyft en stol och jag sade:

— Ett steg till gubbjävel och jag slår in skallen på
dig!

Hans ansikte var helt vitt och han hade små
salivbubblor i mungiporna. Men han stannade. Det var
första gången jag fått honom att backa. Då förstod
jag att jag måste hemifrån.

På hösten 1944 när jag var sjutton år började jag
sedan som volontär på Värmlands Folkblad och
sedan dess har jag skrivit.

Det är klart att jag grubblade som barn och ung
om jag var tokig; om det var något verkligt fel på mig
eftersom det var ett sådant helvete hemma. Men de
släktingar jag bott hos — flera av dem var ju lärare
— menade att det inte var något fel på mig. Jag var
snäll och rar och helt vanlig. Jag var inte odrägligare
än vad ungar normalt brukar vara, sade de.

Jag är inte alls säker på att den här uppväxten var
skadlig. Den tvang mig att bli författare i stället för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:17:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nedrakn/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free