Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Tolv på det trettonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genomsnittsmöjligheten ut i statistiken i alla fall. Tio
oväntade arbetsår till skänks.
– Och jag kan operera honom en gång till om det
behövs, hade kirurgen sagt till Gun.
För ett halvår sedan satt jag skrivande vid samma
bord och såg ut över samma hav. Då tvivlade jag på att
jag skulle leva året ut. Var morgon när jag rakade mig
mötte jag mitt ansikte i badrumsspegeln och var
morgon var denne sextioåring som mötte mig bakom glaset
allt gråare i hyn och allt pussigare och den svullna
kroppen kunde knappt ta mig till boulangeriet om
morgnarna. Aset fungerade inte ens med hjälp av nitromex
längre. Det hjälpte inte vad jag gjorde med det. Värken
och smärtorna satte in redan när jag kommit fram till
hissen för att ta mig ut ur huset. Förbannelse!
Förbannelse!
Inte för att jag pratade ens med Gun om det. Varför
skulle jag det? Vad fanns att säga? Delat elände är
dubbelt elände. För övrigt visste hon ju hur det var men
sade inget om det hon heller.
Om jag upplevde ångest för detta döende? Det har
jag läst i tidningen att man trott om mig. Men det
gjorde jag inte. Det var i barndomen jag gick genom
ångesten. Sprang ur mitt eget rum in i den. Sjönk ner i
den. Dränktes i den som en kattunge i eklut. Dog i den.
Men kom så själv tvärs genom den levande ut på andra
sidan. Sedan har jag aldrig mött den. Kanske garvades
ångesten ur mig för livet i rätt tid. Om det hade jag
skrivit i Barndom. Mig kunde man inte knäcka. Jag
hade fått tvesyn som barn och kunde tänka i krok. Lära
mig tidens ålder, som jag menade i puberteten. Därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
