Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Tolv på det trettonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framsprängda föreställningarna, inte hunnit slipas och bli till
förrädiskt rundade och vuxennormala tankar. Jag
undviker medvetet vuxenhetens censur. Men inte genom att
bli vuxet ohämmad; tabubrytande, som det heter. Det
osynliggör! Censuren finns hos tolvåringen. Genom att
låta den märkas där blir även det censurerade möjligt att
urskilja under texten! Den insikten hjälper.
Genom att arbeta på detta sätt blir det möjligt att få
tidsskeendet i fokus. Linjerna blir klarare, färgerna
distinktare och orden låter så som de en gång lät och inte
som vi nu kan vilja att de skall ha låtit. Berättaren
vrider sig medvetet om så att han inte som en
sextioettåring från vår nutid ser bakåt mot ett känt 1940 utan
står som en tolvåring vilken brådmognats och just skall
fylla tretton och ser framåt genom och ur 1940 in i en
okänd tid dit han nu kastas. Öppna dåtiden för att
känna tidens ålder!
Det är det allmänna uppdraget.
Men för mig här och nu är det inte fullt så enkelt. Det
finns en personlig drivkraft bakom detta val, en annan
nödvändighet att bevara medveten. Nu mot mitten och
slutet av åttiotalet har jag märkt att jag återkommit till
våren 1940. Ty den våren blev jag tvunget till den
person jag är; puberteten blott fullbordade processen.
Därför nödvändigheten öppna 1940. Och det känns lite som
att med tungspetsen undersöka hålet efter en tappad
plomb.
Vid sextio års ålder small det till. Då verkade det som
det var över det hela. Slutstrecket hade nog dragits.
Jag hade redan börjat skriva ut 1940 men de första
utkasten till den här volymen Tolv på det trettonde blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
