Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mälarsommar 1989
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte, jag ser henne iaktta mig trots nästan slutna ögon.
Hon håller huset fritt från möss, går egna vägar och vill
ogärna fångas men brukar komma upp i min säng när
hon själv vill för att trampa på mig och spänna klor helt
försiktigt om jag drar mig för länge om morgnarna. Jag
reser mig från arbetsbordet. När jag öppnar ytterdörren
för att släppa in kattorna som nu stryker sig kelet kring
benen på mig då känner jag den starka doften från
jasminbusken. Det är sommar och blomstertid här i
Mälardalen och trots kvällningen kommer ingen riktig
natt. Himlen djupnar i grönt.
Överst i boktravarna ligger de böcker jag måste läsa
till i morgon. Tre volymer tryckta förra århundradet om
revolutionen för tvåhundra år sedan. Jag tar den första.
Öppnar den vid bokmärket. Men bokstäverna flimrar
och jag dåsar i den varma sommarkvällen. Ute från
viken hörs en utombordare.
TV-rutan är svart däruppe i övervåningen.
Telefonen är avstängd. Världen når mig inte. Jag kan nästan
höra mig sjunga i barndomens skolavslutningar för
femtio år sedan och mer. Allt är sig likt. Ljuden, dofterna,
de långa kvällarna.
Och nu vaknar jag till av att Missan hoppar upp till
mig i stolen. Hon föser undan boken med tassen. Jag
hör den falla mot golvet. Hon trampar, spinner, stryker
sedan nosen mot ansiktet på mig och ser stint på mig
med gröna ögon och spänner klor.
Det är en stor väntande lycka i mig. Det är som om
jag kunnat öppna en tapetdörr i tillvaron och åter gått
in i en tid då det var hallonsaft i det höga glaset på det
vita bordet i bersån hos farmor härbredvid. Då regnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
