Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En anständig man kommer fram ur vårt femtiotal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag hade skrivit till det goda rusets försvar. Sådant
kunde inte tryckas i Sverige. Det hade farbror Herbert sagt
för länge sedan när jag var barn och han ännu inte
blivit vare sig familjens rasande privatfiende eller den
mer allmänt rasande atombombsivraren och
atlantpaktsvännen chefredaktör Herbert Tingsten på Dagens
Nyheter.
– Säg att du dricker brännvin för den goda
finkelsmakens skull. Det är tillåtet. Men säg aldrig att du dricker
för att bli full. Då kommer nykterhetsnämnden!
Otryckbart som artikel alltså. Så småningom
hamnade texten som ett konstigt läsarbrev i SE (fast ordentligt
honorerat). Där utlöste det vildsinta protester. Nå
sedan dess har jag druckit till maten var dag jag inte bott i
förbudsländer utan vare sig skador på levern eller på
arbetsförmågan och har därtill även samman med just
Anders Ehnmark — på det sätt jag beskrev i Nerja för
snart trettiofem år sedan — druckit mig rusig under
ordentliga diskussioner hundra gånger och mer. Senast
i går. Det är nyttigt för själen. Ett inre bastubad.
Men det är en märklig man denne jag drack med i
går. Han har funnits bland umgänget i många
decennier. Men finns han? När man passerar de sextio
förändras omvärlden. Man ser sig om och förundras. Vad
är det man ser?
Just nu är en minnesbild mycket tydlig. Det är mer
än fyrtiofem år sedan. Jag har återvänt från
Jugoslavien, bor i ryggsäck i Stockholm och kommer till
Uppsala för att träffa Sten Ljung och Dagny Levin. Då
möter jag Anders Ehnmark. Minnet är skarpt som ett
domstols vittnesmål. Han står i deras vindsrum bredvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
